Östgötaloppet RR - "Ni ligger sist"

På söndagsmorgonen inför Ösgtötaloppet hade jag en lite märklig känsla i kropp och huvud. Jag visste verkligen inte alls var jag stod. Känslan var att det kan gå hur bra som helst då kroppen bara för en vecka sen efter en lite lugnare GIH vecka med "bara två stenhårda pass fyror" under påskhelgen bjöd på närmast Runners High cykling med kanonben och bra fart ut och hem från landet. Men nu i måndags onsdags och i fredags var det desto hårdare igen med 3x8 på max dessutom med en bonusfyra efter. På de här passen brukar jag med coachernas hjälp kunna ta ut mig till max och mellan 18-20 på den 20 gradiga Borgskalan så risken fanns ju helt klart att vilan skulle bli för kort inför söndagens riktiga eldprov ett Östgötalopp med större delen av svenska eliten i ett stort ca 90 personer startfält. Allt detta serverat på årets blåsigaste dag med upp till 22 m/s i byarna. Förra årets Östgötalopp var det överlägset värsta jag cyklat. Igår var det om möjligt ännu värre.

De fina fotografierna är tagna av Patrik Rosén Dinvelo CK länk till fler bilder längre ner

Starten går och jag lägger mig rätt långt bak och hoppas på lugna första mil, det var så förra året och det blev så igen nu även om det ryckte till några gånger i pulskurvan när kantvinden fick fäste. Men precis som förra året skulle helvetet braka löst big time på den extrema kantvindssträckan efter Borensberg. Visste att det här partiet liksom förra året kan bli make it or break it, men blev på något sätt ändå lite passiv och hamnade lite långt ned. Det blev luckor och jag kände att kroppen håller på att svika, men så kom Patrik Morén och en Södertäljekollega upp på vänster sida och jag fick lite nytt hopp och tänkte var med här nu så kan vi komma tillbaka. Jag hängde på och vi snurrade runt någorlunda ok en 4-5 st i vindinfernot. Till slut kom vi ut i medvinden och hej vad det gick mellan 50-60 långa stunder och nu kändes det lite bättre även om det var nära gränsen.

Vi hade en ca 15 manna stor grupp nu bara något hundratal meter framför och tog in på dem. Jag gissade att det var andra klungan som enbart hade en mindre grupp Bianchi Tre Berg ev i sällskap med några andra i sin tur strax framför sig så kan vi bara hämta in de här är vi ju med igen. Vi kom ifatt till priset av att jag började bli klart sliten och tung i benen. La mig långt bak och blev passiv igen och hoppades att det skulle lugna sig lite igen efter 1 mils tokkörning i medvinden. Men tyvärr gjorde det inte det och jag tappade några meter, täppte till men började tappa igen. Tittade på Ibike wattmätaren på puls och kraft och fick inte se några fantomsiffror. Ändå hade jag inget i benen, varför är jag så trött? Det här håller på att rinna  ifrån mig, NEJ! Det finns få saker som är så stor skillnad på som att cykla tävling när du är på hugget och återhämtar dig fort, pigga ben och ett huvud i race mode. Du är i kontroll och att tappa en klunga finns inte i din tankevärld. Motsatsen är precis lika hemsk som den förstnämnda är underbar. Det var tyvärr den senare jag fick uppleva igår.

Gick in i en mental vägg där strax innan vi efter 5 mil kom in på lilla varvet på 6 km som skulle köras 10 varv. Fruktansvärt besviken resignerade jag och slog av på takten och tänkte att jag kör till målet sen kliver jag av skiten. Det kom upp några bakifrån men de var bara marginellt mindre slagna än jag så vi fick inte till mycket till organiserad körning. Konstigt nog en bit in på lillvarvet så var ju klungan där bara några hundra meter framför och nu var i alla fall jag mycket piggare och hann tänka kör vi bara ikapp dem så kanske chansen finns. Men då sa en av dem när vi diskuterade om vi skulle satsa på att ta oss ikapp "äh de kommer ändå snart att gå på hårt igen" ja du har rätt tänkte jag, jag har ju bevisligen inte dagen och att det ska vända så mycket det trodde jag inte på så låg där med ungefär samma avstånd ett knappt varv innan vi började tappa igen.
 

Ska jag bryta eller inte? Nu blir det ändå bara fikacykling,, men samtidigt hade ju glädjande fått med mig fru och två av döttrarna för att heja och pappa kan ju inte bara var looser så där och bryta hur som helst, vad ger det för signaler? Så se till att ta dig i mål i alla fall och ta det som ett träningspass.
 

Så jag var med i en grupp på kanske 7 eller så som rullade runt utan att ha ihjäl oss. Kändes faktiskt bättre och bättre i kroppen och när de outstanding ledarkvintetten med enbart Tre Berg åkare varvade oss på kortvarvet med kanske 4 varv kvar kände jag så där vill jag också kunna cykla, det borde gå..  Att vilja men inte kunna var melodin igår. 

 

Det var lite kul sen men några varv kvar vid varvning så ropade min fru Kajsa till mig och C klungan "Ni ligger sist". Jag började skratta för mig själv och tänkte ja det var ju en lite annorlunda peppning. Efter loppet skrattade jag fru och barn åt det. Kajsa hade tänkt ropa ni ligger på 30 plats men fick något hjärnsläpp och ropade ni ligger sist istället. Båda informationerna var iofs korrekta då alla andra hade brutit det stentuffa loppet., men det är klatt kanske lite mer inspirerande att höra att man ligger topp 30 än sist. Vi skrattade gott under middagen när vi kommit hem på kvällen åt det.
 

 

Sista varvet blev det förstås fartökning mot slutet och en spurt för att undvika "sista platsen" av de som kom i mål. Fick bra fart och körde den 400 meter långa uppförsspurten på 29 sekunder med 53 kmh (KOM är 27 s) men började långt bak och orkade inte ända fram och slutade 3 där för en total 28 plats.

 

Här förlorar jag spurten om 26:e plats

 

De 114,4 km gick på 2.57.27 och 38,7 i snittfart 139 snittpuls 161 högsta är ju alldeles för lågt men det fanns inte mer i benen igår. Strava Östgötaloppet Var fruktansvärt besviken efteråt, och även idag efteråt. Var ju rätt långt ifrån sugen också på nya 8:or på GIH ikväll, nu dessutom 4 st. Men Olof och Tom coachade bra igenom passet och när de beskrev att jag inte borde prestera bra på loppet pga den hårda intevallträningen och att periodiseringen ska ge resultat längre fram inte på loppet igår så känns det nu klart bättre. Var väl lite för naiv och tänkte hur svårt kan det va? Är ju också helt i avsaknad hittills i år av fartpass ute vare sig solo eller i grupp. Inte helt givet då att man ska prestera direkt i tävling mot landets bästa cyklister. Jag hade ju inte heller kunna göra någon förberedelse annorlunda eftersom jag är med i GIH studien måste jag träna enligt de anvisningarna och kunde inte ta några lugnare dagar mot slutet för att ha större chans till piggare ben. Men det är bara att gilla läget hur mycket det än smärtade att inte kunna prestera bra i söndags.

Nya tag framåt. You live and you learn!

http://www.oneaday.se/gallery/ostgotaloppet-2015/