måndag 18 september 2017

Roslagshösten RR - Det sägs att man får bra omdöme av erfarenhet men erfarenhet får man av dåligt omdöme

Så sa Seth Rydell igår i slutet av Johan Falk. Seth Rydell vilken kung han är. En av de hårdaste badass man sett. Älskar hans karaktär och skådespeleri som Jens Hulten gör i rollen.


Citatet i rubriken kanske på ett sätt stämmer in ganska bra på avslutet av mitt lopp igår på Roslagshösten.

Blev ett fint lopp igår 135 km i skönt höstväder, ganska soligt och inte så stark vind, inget man direkt är bortskämd med senaste tiden. Vi var väl ett 40 tal som ställde oss i den första startgruppen och cyklade iväg kl 09.30 från Vikskolan de så välbekanta vägarna bort mot Markim upp mot Rimbo, följt av ett snabbt parti sen kringel krångel någon dryg mil på knixiga vägar med oljegrus (högst oskön sträcka det där) och sen gamla fina Norrtäljevägen, Brottby, Vallentuna, Lindholmen och sen tillbaka över Markim till Vikskolan för en betydligt trevligare avslutning. Det gick oftast mellan 38-40 och ingen riktig hårdkörning, en del försök första 5-6 milen men inget fick fäste. Jag hade bestämt mig för att köra riktigt hårt sista timmen med mål att komma loss. Men var också noga med att inte släppa iväg något så jag höll mig nära spets hela tiden och det blev en hel del bryggningar för att täppa luckor mellan mil 3-9 innan jag själv skulle börja attackera. Ute på gamla Norrtäljevägen med ca 1 timme kvar började jag köra hårdare i spets och startade en lång serie av attacker. Benen hade vaknat och jag kände en snabb återhämtning och vågade gå på, igen igen och igen. Det var många åkstarka med och jag hade förstås hoppats på att få med mig en eller två någon gång men fronten av klungan som nu fortfarande var säkert runt 20 man var på hugget och de täckte mig som grupp gång på gång. Jag gick hårt uppför Vallentunabacken fick lite lucka och fick sällskap ev en stark kille i vitt vet inte vem det var men han var oftast med och körde hårt i spets. Nu kör vi sa jag till honom och vi hade en lucka ner mot rondellen på vägen från Vallentuna till Lindholmen. Men de kom ifatt bakom igen i rondell. Drog på med flera nya attacker lindhomensvägen bort till Markim, killen i vitt var på hugget och vi försökte ihop men blev hela tiden täckta. Rolig offensiv åkning och hade snabb återhämtning, men det verkade stört omöjligt att få något att fästa. De kom hela tiden ifatt som grupp och själv kände jag inte att jag hade ett solotempo i kroppen sista 15 km direkt på det tokryck som behövs för att få lucka.

Fortsatte ändå ett par tre gånger till bort mot Almungevägen att försöka men la sedan ner tron på att komma loss in mot målet som nu bara var 5 km bort. Det var mest jag som attackerade sista 3 milen men sista 5 km la mig på andra hjul och försökte bygga upp tryck i kroppen till en planerad monsterattack i sista uppförsknäppan efter allén och 500 meter innan målet. Fler kom fram och jag var 5-6 in i backen. Laddade på allt jag hade i 30 sekunder fick en bra lucka över krönet och hade nog en 40-50 meter lucka. Jag var helt slut efter maxrycket men nu tar jag det här tänkte jag. Höll luckan någorlunda i nerförsbacken mot refugen som följs av en tvär 180 graders vändning direkt följt av en högerböj in på det korta upploppet. Bromsade dock väl mycket inför 180 gradaren. Dels i tro att jag hade avgjort dels som en funktion av citatet i rubriken. Jag har nu en försiktagare risk reward inställning efter de svåra olyckor jag varit med om och inte vill ta någon som helst onödig risk att gå omkull i den för spurt minst sagt olämpliga finalen. Först vändningen och kurvorna och sen det korta upploppet som följs av en hög asfaltskant bara 25 meter efter mål (där jag höll på att krascha in efter Roslagsvåren tidigare i år efter spurtvinst mot Roger Claesson). Min fru och många av mina eh cyklande vänner skulle kalla det bättre omdöme:-) Tävlingsdjävulen i mig tycker förstås jag är mesigast i stan, but you cant please them all..

Hade efter spurten i våras bestämt mig i förväg att inte spurta max, men ville förstås gärna vara först
över linjen. Tog kurvan väl försiktig och såg i ögonvrån att en av killarna från SUMO Cyckling Daniel Wennerberg satsa desto hårdare och kom ur kurvan med momentum och var nu snabbt på väg ikapp mig med bara 100 meter kvar. Snabb överläggning med mig själv, jag kanske kan ta hans hjul ändå och spurta mot honom? Nej just det det skulle jag ju inte. Han hade desuutom mycket högre fart och jag orkade inte växla tempo en gång till och var också bra trött efter 30 sekunders maxning uppför backen precis innan. Jag slog av och rullade i mål som 2:a. Lite irriterande att klanta bort det så på slutet, borde varit en given seger. Ja nu var det ju ett motionslopp och ingen tävling men de flesta av oss där framme är förstås gärna först över mållinjen. Gratulerade Daniel efteråt och han berättade att han rekat och tränat på kurvan på morgonen innan start. Han hade då ramlat men avskräcktes inte av det och tog den så tufft det gick med vinst som resultat, starkt vågat. Daniel är ju lite yngre än vad jag är och kanske håller på att skaffa sig ett bra omdöme genom att praktisera motsatsen:-), precis som jag gjort tidigare. Skämt åsido grattis och grymt kört igår Daniel!

En bild från målgången

Ändå sammantaget ett väldigt bra träningspass speciellt sista timmen då jag verkligen körde väldigt aktivt och gjorde säkert + 10 hårda attackförsök med runt 20 sekunder på max varje gång så även om inte totaleffekten eller insatsen med 136 snittpuls (78% av max) var speciellt hård med 230 w över 3 h 26 min så var normaliserad kraft s.k npw 283 w vilket faktiskt var lite mer än på samma sträcka i Velothon elitklass förra helgen. Så ett motionslopp kan vara väl så hårt. Nedan är bilder över effektdata hela loppet, hårdaste 20 min, sista timmen och 30 sekunders rycket uppför knäppan med 752 w max 1077 snittfart 49,1 lutning 1,9%. 



Nya tag på lördag med Roslagstempot 13 mil solotempo. Kul om du också vill vara med. Det kommer bli en höjdare. Går lika bra med linje som tempocykel. Du sälv i kamp solo mot elementen och dig själv. Det kommer bli karaktärsdanande. Facebook inbjudan Roslagstempot

lördag 16 september 2017

10 mil solotempo och Borg som uppvärmning inför Roslagshösten - "Nobody beats Vitas Gerulatis 17 times in a row"

Hade tänkt köra Anundsloppet elitklass i Västerås imorgon men när jag fick höra att det går typ 30 varv på den lilla trekilometersslingan vid Anundshög (istället för det längre milvarvet bredvid) blev jag inte lika sugen. Spiken i kistan för mitt deltagande var att hela varvet fått nylagt oljegrus i veckan, smart planning..

Ändrade planer och kör istället Roslagshösten 135 km imorgon. Brukar bli riktigt bra träningspass och även om det är ett motionslopp så brukar alltid många starka vara med och högt tempo. Varit först över linjen några gånger. Back to back våren o hösten 2013 och först i våras också. En back to back imorgon igen vore kul.

Tog en ganska rejäl uppvärmning idag med 10 mil solotempo. Schysst väder och jag bestämde mig för att ta bilen till Vikskolan för en tur upp mot Almunge Knutby och tillbaka.


Valde en behaglig ansträngningsnivå om runt 80% av maxpuls. Den nivå jag trivs bäst på och kan köra många timmar utan svacka och njuta både av cyklingen naturen och ganska hög fart.

Det kändes klart bra i tempoställning hela vägen idag. Ingen tendens till svacka och prickade 40 snitt på 140 puls och precis på de 80% av max som tänkt. Kanske en väl hård uppvärmning inför 135 hårda k imorgon men har haft en förnimmelse av bra ben efter långa halvhårda pass förut och hoppas på likaså imorgon.  Ren cykelglädje och skön känsla att inte för tid, fart eller på max idag utan att slå av lite när pulsen började gå upp och känna sig fräsch hela tiden.

Sedan gick vi hela familjen på Borg filmen VIP salong på M.O.S. Jäkla bra grej SF gjort med de salongerna. Stora sköna stolar och man kan ta med en öl eller ett glas vin. Skål Kajsa!


Imponerad av filmens autencitet känsla. Borg är ju nästan löjligt lik. Ännu mer imponerande är hans rörelsemönster och looken och slagen på tennisbanan. Fattar inte hur de fått till det så bra. Islänningen Sverrir som spelar Borg spelade ju inte ens tennis innan. Snacka om adaptiv och fast learner. Minnena från tonåren kom och det blev spännande igen där i tiebreak i 4 set fast jag visste hur det skulle gå men det visste ju inte döttrarna som också tyckte om den. De andra var också porträttlika speciellt Bergelin och Mariana. Mc Enroe också bra spelad av Shia Le Boef. inte samma färg på håret som på bilden här från franska öppna Paris 2013 när vi träffades på en tillställning. Två vithåriga män i vita kläder:-)


Spelade själv tennis Borg style på samma tillställning. Fila tröjan och trärack Dunlop Maxply (sånt som Mc Enroe hade i början)


Slutligen måste dela med mig av ett av idrottsvärldens bästa quotes genom tiderna. Vitas Gerulatis också med i filmen och porträtteras som det party animal han var. Gick tyvärr illa för gamle sköne Vitas med drogerna och han dog 1994. Men i Masters 1980 slog han efter 16 raka förluster Jimmy Connors för första gången och utbrister följande på presskonferensen.

"And let that be a lesson to you all. NOBODY beats Vitas Gerulatis 17 times in a row"

Priceless!





torsdag 14 september 2017

Fart och watt för att åka med i Velothon Elitklunga


Vet att det finns många sifferintresserade cyklister så jag tänkte passa på att dela med mig lite av data från söndagens Velothon. Alla ni som inte kunde bry er mindre om watt och sånt tjafs. You better stop reading now. Loppet var drygt 150 km de första dryga två milen var riktigt långsamma runt 36 fart så datan för dem lämnar vi och tyvärr kan jag inte bjuda på de sista dryga två milen heller eftersom jag punkterade till stort förtret efter 13 mil. Kvar blir då dryga 10 mil däremellan och de såg ut så här.

Översta gröna grafen visar rullande 1 minuters watt och man kan se att det var ganska många hårda 1 minutare runt och över 400 w en period på utvägen mot Nynäshamn då både jag och många andra försökte komma iväg i en andra grupp efter de 6 som redan gått iväg i utbrytningen som skulle hålla hela vägen. Likaså en period på hemvägen runt Kessiakoffs Climb gick det väldigt hårt en stund på runt 10-20 minuter.


Distans 104.6 km Tid 2.30.58 Snittfart 41,6 max 69,2 kmh snittpuls 139,3 (80% av max) 166 max (96%) kadens snitt 92,9 max 136. Watt 235,7 snitt 294 npw 1095 w max 5 s. 1030 w 10 s. 785 w 20 s. 669 w 30 s. 509 w 1 min.396 w 2 min 333 w 5 min. 309 w 10 min. 292 w 338 npw 20 min. Vikt 71 kg.

Tittar jag bara på Ibike datafilen isolerat så skulle jag inte bedöma det som ett stenhårt pass. Förutom möjligtvis peak 10 sek till 1 minut. Men tävling i stor klunga ger naturligt inte samma kraftbelastning i snitt som ett hårt solopass. Jag har gjort >300 w i sommar solopass med 39 fart i 13 mil och ett på över 4 timmar 16 mil med >38 fart. Så baserat på det kan kraftbehovet för att åka med i Velothon Elitklunga 236 w 3,32 w/kg / 294 npw 4,14 w / kg ses som " en walk in the park"? Nej absolut inte, i alla fall inte under de ganska långa stunder av attackkörning med stötar och bryggningar, hög fart och många på och av. Därav så stor skillnad mellan snittwatt och normaliserade watt npw. Npw motsvarar den effekt som hade motsvarat jämn effekt hela tiden. Ju mer av och på och ojämn kraft desto mer skillnad mellan de två. Jämn fart på t ex ett tempolopp och plattväg blir watt och npw i stort sett de samma.

Bilden nedan visar peak 10 min som var på hemvägen någonstans runt 10 mil då det var hårdkörning ett tag med fart 46.6 kmh watt 309 npw 371 96 kadens 136 max pulssnitt 149 max 162.


Peak 1 min som verkligen var stentuff jag låg bland de första när vi gick in i Kessiakoff Climb och det blev körning värre. Gick hårt upp i spets i början av stigningen för att ev få en lucka. Det fick jag men kände att om jag fullföljer den iofs korta men branta backen på max kommer jag brinna upp på krönet och en 5-6 st cyklade om mig innan krönet. Minuten gick med snittfart 47,2 kmh på snittlutning 1.7% och max 10,4% snittkadens 110 max 129, snittwatt 509 max 1095 w. Loppets i särklass tuffaste del för mig.


Sammantaget hade jag inga större problem att följa med och även vara aktiv i de körningar som blev med attacker och bryggningar för att inte missa något som ev kunde gå iväg. Men hade kanske inte den där 100% toppenkänslan heller och det fanns stunder då jag fick bita i hårdare än bekvämt för att hålla position. Snittpulsen under loppet är lite högre än väntat givet den belastningen men tävlingen i sig ger lite påslag tillsammans med mycket koffein:-).

Om du funderat på vad som behövs för att hänga med en svensk elitklunga så kan det här ge en hint även om alla lopp förstås skiljer sig åt. Riktigt surt med punkteringen förstås att inte få fullfölja och se vad det räckt till mot slutet på tuffa Hornsgatan lite uppför hela vägen. Men det är som det är och det blir som det blir. Maybe next time? 

Verkar som min förbränning tagit fart ordentligt nu senaste tiden. Har inte lagt om kost eller dragit ner på mat eller dryck men i morse vägde jag in på i stort sett all time low som vuxen med 70.4 kg på 178 cm och enligt vågen en fettprocent om bara 5.3% tror den verkliga är någon % högre men aldrig varit så här deffad utan att tappat muskler. Har legat på ca 74 kg de flesta åren jag cyklat men i år tappat något kilo fett till. Det är kanske därför jag alltid fryser så mycket innan och efter lopp i det här skitklimatet vi har. Idag på cykling till jobbet med extrasväng på en fin 5 milare för totalt 8 mil. Det stod 15 grader på mätaren men det kändes som 8 i början innan man blivit varm. Aldrig känt så kalla 15 grader. Sommaren varför kom du aldrig?


 
Peak shape supplement! Läs Dr Gitterles blog om gener arv och miljö.

tisdag 12 september 2017

Velothon Elitrace - Nej inte nu igen

Jag hade verkligen sett fram mot gårdagens Velothon. Dryga 15 mil stenhårt linjelopp i kamp mot 70 av Sveriges bästa elitcyklister. En silverpil som tävlade med dispens från förbundet som enda deltagare över 50. Jag hade ganska högt ställda förväntningar på mig själv och innerst inne skulle jag inte varit nöjd om jag inte hamnade i den översta kvartilen av resultatlistan. Men förstås ett linjelopp är aldrig det andra likt och tusen olika scenarior kan inträffa. Så här gick det.

Varit en del race nu i dåligt väder för mig på slutet och blev lättad när väderprognosen såg helt ok ut med 14 grader växlande monighet. Det hade dock regnat mycket på natten och var fortfarande dyngsurt när elitklungan släpptes iväg från Zinkensdamm för färd söderut ner till Nynäshamn och runt i liten loop runt Nynäshamn och sedan tillbaka. Hamnade lite passivt i bakre tredjedelen av klungan då det tog fart direkt efter masterstarten. Det kändes ändå lätt och ganska bra i benen, men var inte helt på hugget som så ofta i början av race. Det kostade, då en utbrytning om 6 man som kan kallas perfekt om man satt med i den eller det motsatta om man var kvar i klungan. Det var i stort sett en var från de många av de starka lagen med och fick effekten att det efter en snabb första mil helt dog av och gick i 30 fart långa stunder. Det gick så långt att efter 2-3 mil körde kommisarien upp till front med bilen, var förbannad och skrek att nu får ni för fan köra på. Nu är senioklungan som startade 5 minuter efter ifatt och i häcken på er. Kör för h.... annars blåser jag av loppet.

Stockholms CK hade unge Vincent Andersson i utbrytningen (som slutade snyggt 2:a grattis!) så det var inte aktuellt för mig att lägga mig i spets och dra och likadant var det för starka lag som var representerade i utbrytningen från Ryska Posten, Hymer och Team Ormsalva som hade Jonas Ahlstrand med i utbrytningen. Det fanns ändå en hel del starka namn kvar i klungan som inte hade lagkamrater i utbrytningen. Alex Gingsjö, Gustav Larsson och Tre Bergarna Niklas Gustavsson och Marcus Fåglum Karlsson som några av de allra starkaste i svensk cykling. Så det borde väl kunna ta fart snart tänkte jag. Det började gå lite fortare efter några mil för att sedan bli en period av 10-15 minuter med en väldig massa attacker och hög fart. Nu var jag med i spets med en förhoppning om att ev kunna komma iväg med en andra grupp. Det var rolig cykelåkning men visade sig ganska snabbt att klungan inte skulle släppa iväg en grupp till och sen stannade det av igen. Då gick Gingsjö och Gustav Larsson fram och körde ganska hårt i motvinden in mot Nynäshamn. Låg en lång stund precis bakom dem och kunde inte undgå att tänka på "här ligger jag bakom en OS silvermedaljör och en svensk mästare i både linje och tempo och surfar". Gustav Larsson veteran men ändå 14 år yngre än mig och när han tog silver i Peking OS var jag där på plats. Inte för att kolla cykel men friidrott. Det här var ett par år innan jag ens börjat cykla och hade inte suttit på en sadel sedan gymnasiet. Om någon då hade sagt att om 9 år kommer ni tävla i samma lopp. Ja tjena.. Lite häftig känsla!

Backade ner lite efter en mil och genom Nynäshamn gick det på rätt bra samtidigt som jag åt en bar och kom i lite andnöd i samband med den svårtuggade geggan. Fick ner skiten till slut och sen var det mest medvind hemåt mot Stockholm. Vi fick kontinuerligt tidsavstånd mot utbrutningen som oftast höll sig runt 2 minuter och som lägst 1.30. Skulle det börjas köras ännu hårdare nu kanske fanns en chans att vi skulle kunna hämta in dom? Valhall som inte hade någon i utbrytningen var framme med hela laget men farten räckte inte riktigt till för att komma närmare. Nu började istället en serie av attacker från alla möjliga från höger och vänster. Kul cykelåkning då och stundtals väldigt hård fart. Gick på rött ett par gånger, upp för den andra Kessiakoffs Climb var det stenhårt för att inte riskera missa om något skulle kunna komma iväg men det blev inget som riktigt fick fäste.

Förstod efter 11-12 mil att det här kommer nog sanolikt sluta med en spurt om 6 plats. De var 5 kvar nu efter att Ahlstrand backat tillbaka till klungan efter han tagit spurtpriset innan Nynäshamn. Som så många gånger förr började det kännas bättre och bättre i kropen ju längre loppet gick och jag vet att efter timme 3 brukar jag sällan vika ner mig. Jag får sikta på att spurta om 6 platsen tänkte jag när jag rullade i ca 60 kmh ner i backe efter 19 km med dryga 2 mil kvar att cykla. PANG sa det då och min slang i bakhjulet exploderade i en hög smäll. Helvete det här händer inte hinner jag tänka innan jag livrädd försöker få stopp på ekipaget innan jag kraschar i backen på det tomma ZIPP 808 hjulet. Hade för dagen valt att köra på högprofil hjul 82 mm. Läskigt värre men som tur var ingen kurva där utan jag hinner få stopp på cykeln ser den nu något decimerade klungan med ca 40 man kvar segla bort. Ställer mig bredvid cykeln, svär en hel del och tycker att punkaguden varit lite väl skoningslös mot mig nu den senaste tiden. 3 punkor på de 5 senaste tävlingarna och innan det NOLL punkteringar på typ 6 år med tävlingar och säkert mer än 60 lopp. Mycket märkligt, det är inte samma däck (igår nästan helt nya Specilized Turbo Cotton) det hänt med, det är inte heller samma hjul. Gemensamma nämnaren är kanske att det varit blött på de flesta punkor nu, högre risk då men ändå..Hade tur i oturen Martin Söderlund som körde en servicebil var nära och kunde stanna och hjälper mig på med ett annat bakhjul. Han erbjöd pacing för att ev kunna ansluta igen. Ok vi gör ett försök sa jag även om jag insåg att minutrarna hade gått iväg några stycken och att det sannolikt var mission impossible. På en fin rak väg hade det möjligtvis funnits en chans men att ligga kloss bakom en van med tonad bakruta och noll sikt framåt över väggupp och genom rondeller insåg jag snabbt att det var ingen risk reward som vare sig jag eller min familj hade gillat. Så fick efter 5 stenhårda minuter ge upp tanken på att kunna snluta och cyklade nu ganska förbannad de sista dryga 2 milen solo in mot mål. Det var någonstans där i Trångsund fotograf Patrick Bengtsson tog den här schyssta actionbilden.


Här en bild tagen av Marc Tersman Toll när vi kommer i hårnålsserpentinen utför innan Sorunda.


Jag resignerade sedan lite och slog av tempot lite sista milen in till mål. Kom in till slut på plats 49 dryga 5 minuter efter klungan. Så vansinnigt besviken och jäkligt snopet. Hade verkligen sett fram mot att få mäta mig med kidsen den sista tuffa kilometern uppför Hornsgatan och den korta spurtrakan in på Ringvägen och målet utanför Zinken. Försökte glädja mig åt det viktigaste jag gick inte omkull. Strax efter min målgång kom seniorklungan i en spurt där gamle klubbkompis i CK 08 Andre gick omkull när han körde över tidtagningsgummimattorna som var rätt guppiga. Det gick värre för honom med troligen både brutna revben och nyckelben. Skit det här med många skador och olyckor som omger cyklingen. Min klubbkompis i SCK Jonas Brögger bröt också nyckelbenet när han och Robert Barkensjö också SCK tvingades väja för någon klant som gjorde en hastig manöver åt fel håll i seniorklungan.


Jag hade svårt att svälja förtretet efteråt. Måste försöka ta med mig att jag åkte bra fram tills punkteringen och hade nog haft hygglig chans till en fin placering. Ja ja som så många gånger förr, bryt ihop och kom igen. Det kändes ju lite trevligare på kvällen efter tröst av alla tjejerna en grym Biff Rydberg med ett fantastiskt kvalitetsvin Saronsberg Shiraz som skänkte bra tröst. Kampen går vidare!


fredag 8 september 2017

10 kg muskler på 5 månader - En historia om testosteron och doping inom gymkultur och masterscykling

I onsdags på väg i bilen till säsongens sista Smacktempo runt Fysingen så talade jag i telefon med en bekant om en aktie vi båda äger. Han är i 40 års åldern, skojar jag lite med honom så är han en schablon från finansvärlden eller Wolf of Wall Street light:-) Som många av de här killarna också är han i "gymsvängen" och tränar hårt och regelbundet för att uppnå sitt kroppsideal. Trots den här på ytan kanske något mindre smickrande beskrivningen av honom så är han "a good guy" stor humor och med hjärtat på rätta stället.

Han frågar mig om jag är ensam i bilen? Ja svarar jag och sen berättar han fullt öppet om sitt senaste halvår då han under 5 månader tagit doping i form av testosteron sprutor. Det är en förbluffande historia. Han gick från ganska deffad 74 kg och vältränad sedan flera år till 84 kg och stenhård på 5 månader. Med ännu mindre kroppsfett, nu runt 7% efter sin dopingkur med testosteron sprutor under 5 månader. Han la alltså på sig lite drygt 10 kr muskler på 5 månader. Hans dopinglangare som "sakkunnig" i branschen sa att han fått 10 års stenhård tränings resultat på 5 månader. Närmast en osannolik utveckling. Bänkpress från 100 till 125 kg. Knäböj från 120 till 165 kg. Han beskrev det som helt galet. Han kunde träna stenhårt, igen och igen. Åt massor och återhämtade sig på nolltid med toppenergi. Som att vara 18 år igen, humör på topp och kåt som en kanin sa han och skrattade. Han beskrev alla effekter som positiva och kände inga biverkningar förutom att hela garderoben blev för liten.

Sedan hade han slutat sin kur och jag frågade honom om han inte fick bakslag efter i o m att den naturliga testosteron produktion stoppas / minskas kraftigt i samband med tillfört testosteron? Nej kände inte mycket sa han, lite trött några dagar men sedan var det som innan ungefär svarade han. Nu hade han efter en månad utan bestämt sig för att börja igen och hans plan var nu att göra det långsiktigt men med relativt låga doser. Han menade på att förutom att den egna produktion stannar så ser han hans gelikar i gymvärlden få nackdelar med testodoping så länge den sker med doser som inte utvecklar bitchtits, behåring eller akne på axlar osv eller håravfall. Allt blir bättre säger han..Och jag kan lova er att han inte på något sätt är extrem. Det är så här det ser ut på väldigt många gym runt Sverige idag.

Jag lyssnade fascinerat och frågar hur vanligt det är i gymsvängen? Det är mer regel än undantag, "alla" gör det säger han. Det finns förstås ingen riktig siffra men det har talats om 70 000 svenskar som tränar på gym som använder dopingpreparat. VÄLDIGT MÅNGA. När vi talas vid frågar jag hur mycket han skulle gissa förändringen blivit utan testo med samma träning och kost senaste halvåret? Max 1-2 kilo säger han. Det går inte att lägga på sig så mycket muskler på så kort tid, helt omöjligt. Én tanke dyker upp i mitt huvud. Jag minns de gamla Sportspegelreportagen från förr när reportrarna med beundran gjorde besök hos svenska NHL proffs som med mer regel än undantag alla hade lagt på sig 10 kg muskler första året de kom till NHL. Guess how? Jag kommer att tänka på en berömd svensk fotbollsspelare som på kort tid som utlandsproffs la på sig väldigt mycket muskelmassa..


Jag kommer att tänka på hur vissa cyklister under sluten av långa Grand Tours plötsligt höjer sig flera nivåer vs konkurrenterna. Eftersom testosteron är ett naturligt hormon så är det svårt att spåra med dopingprov, läs artikeln här.
http://www.idrottsforskning.se/testosterondopning-svart-att-spara-trots-battre-tester-3/

Hans berättelse och resultat är så förbluffande att det förstås ytterligare stärker min redan starka tro på att en väldigt stor del av världseliten i i stort sett alla sporter som kräver uthållighet eller styrka är eller har dopat sig. Skillnaden är helt enkelt extremt stor i prestation med eller utan  te x testosteron eller andra anabola steroider. EPO och annan bloddoping för konditionssporter. Pengarna, ära och berömmelse för stora och för lockande för att låta bli och risken att åka dit är på tok för låg. En gynnsam risk / reward för doping helt enkelt.

Jag frågade honom om han visste sin testo nivå innan han började dopa sig. Det gjorde han förstås och den var redan ganska hög 22 nmol/ liter (7-26 anses som referensintervall). Så det pekar verkligen på att det är betydligt mer än marginal gains som står på spel för en dopare / fuskare som tar till testo från normala nivåer. Jag gjorde själv en väldigt utförlig blodkontroll i februari via Werlabs och mätte upp alla möjliga markörer. Mitt eget testovärde var då 20 nmol/l vilket också är högt för en 50 åring. Sannolikt ett resultat av en någorlunda sund livsstil med varierad kost och tillskott samt bra träning. Livsmedel som sägs öka testosteron produktion är t e x avocado, ägg, rött kött, ingefära, ost och smör.Tillskott som kan öka teststeron zink och magnesium.

När jag hör han berätta sin historia så blir självklart en av funderingarna. Vad skule hända om jag tog till doping hur mycket bättre skulle jag bli? Troligen ganska mycket? Det var precis den här frågeställningen som den amerikanske filmaren och amatörcyklisten Bryan Fogel tog reda på när han gjorde den så nu omtalade Netflix dokumentären Icarus https://www.netflix.com/se/title/80168079 se den om du inte gjort det än. Den är grymt spännande och utvecklas till värsta spionthrillern på högsta politiska stormaktsnivå med liv och död på spel. Själva prestationsförändringen på Mr Fogel hamnar sedan i skymundan allt efter som dramat utspelas med avslöjandet av systematisk rysk statsunderstödd doping  men det skymtar förbi en uppgift att han höjde sin FTP från 250 w till 350 w med testosteron och EPO ungefär lika med från motionsklass till bra svensk elitklass. En absurt stor höjning på kort tid.


Nu är nog Mr Fogel tyvärr långt ifrån ensam om att dopa sig inom amatörcykling. Han gjorde det ju med ett tydligt syfte också för att sätta ljus på problematiken. Men när situationen inom amatör / mastercykling beskrivs som endemisk då är det illa. I den oberoende dopingkommissionen CIRC:s rapport för två år sedan beskrivs dopingen som mycket utbredd fortfarande, ex mikrodoping enligt samt inte minst inom masterklasserna. Läs artikel från The Guardian om det här:
Middel aged businessmen are winning cyclingraces on EPO

Inte jätteinspirerande att försöka konkurrera i världstopp i masterscykling när man läser det här och hör andra storys..

Nu ska man ju akta sig för att generalisera men som som tur är tror jag det fortarande är mycket ovanligt med doping i svensk elit och masterscykel. Eftersom jag fortfarande kan hävda mig någorlunda:-) Vi har inte alls den kulturen i idrottssverige även om man inte skall bli alltför naiv. Det har nog funnits bra många mer dopinghändelser både bland elit och amatörer än vad kanske både du och jag skulle gissa. Men i gymkulturen är det helt klart vardag idag och everyday business. För egen del drar jag en stenhård linje för de som tävlar. Jag skulle ha väldigt svårt att överse med en medtävlande som dopat sig. Unfair advantage helt enkelt. Vad hobbymotionärer däremot väljer att stoppa i sina kroppar det bryr jag mig lite mindre dömande om även om jag tycker utvecklingen på många sätt är beklämmande.

Jag tror inte man kan bli bäst utan doping men jag tror man kan bli "good enough" med en sund livsstil bra kost och träning och ett någorlunda stressfritt liv. Jag har som en del av er vet grävt ganska djuot i verktygslådan för att maximera min potential på ett rent sätt. Och även om jag inte kan  bli allra bäst mot fuskare kan jag må bäst och det är väl ändå när allt kommer omkring det allra viktigaste. 

På tal om att må bra. Läs här slutligen min partner i Cellexir Dr Marcus Gitterle som i dagens färska blogginlägg skriver om vår livsstils betydelse vs våra gener för livslängd och välmående och att vi dramatisk kan påverka utfallet.

https://cellexir.se/blogs/news/longevity-why-nature-vs-environment-is-the-wrong-question


torsdag 7 september 2017

Smacktempo Fysingen Runt & kraftfull doping

Bra mör i benen nu. Ville ha en lite tuffare körare på ett par timmar inför Velothons 16 mil på söndag i tuffaste elitkonkurrens. Så jag cyklade 8 hårda mil i morse runt 80% puls men kändes mycket värre och bra jobbigt då benen var ordentligt påverkade av en total maxning igår kväll på säsongen sista Smacktempo 19 km runt Fysingen igår kväll. Nu är det välbehövlig helvila ett par dagar till start tidig söndag morgon. Klart osäker nu efter en lång period av mycket bra form om den är på vikande eller inte? Dagens pass pekar på det, flera kmh lägre fart än tidgare, idag 36,3 kmh och ca 40 w lägre effekt, men jag hoppas att det bara är ett par dagars vila som behövs för att åter känna styrka i benen. Det verkar som jag fortsatt har mycket svårt att prestera dagen efter ett tempolopp på max. Varit så några gånger tidigare och ännu tydligare idag, kanske inte så konstigt? Då det nu bara var 12 timmar emellan passen. Men en riktigt bra genomkörare blev det och med en typ av pass jag brukar svara bra på och inte har cyklat på några veckor.

Gårdagens lopp då? Jo helt ok men ingen riktig fullträff, hade hoppats på lite högre fart. Jag har också cyklat banan ca 20 sekunder snabbare både 2015 och 2016 även om det kan vara svårt att jämföra tider olika år så hade jag förhoppningen om att slå pers igår igår men det gick inte. Ganska bra förutsättningar och inte så mycket vind däremot ganska kallt. Det kan ev vara så att banan inte igår var lika "snabb" som tidigare då avståndet till kanonerna i toppen inte var extremlångt. Jag tycker ändå jag fick ut det jag hade med en någorlunda hygglig disposition och snittade hela 160 i puls 93% av maxpuls som snitt under de 25.48 det tog så snacka om allout.


Placeringsmässigt mitt kanske allra sämsta tempolopp under åren i Smackserien med en 7 plats men det var ett riktigt starkt startfält igår och till 4 platsen skiljde bara 4 sekunder. Tättrion är meriterade herrar Alexander Gingsjö, svensk mästare i både tempo 2014 och linje 2015 var snabbast med tiden 24.31. Årets svenske mästare på kortbane SM Hannes Bergström Frisk 2:a med 25.06 och 3:an Jacob Wikh vinnare av årets landsvägscup i Stockholm och grandslam 5 sm guld på bana 2016 cyklade in på 25.30. Så med tanke på deras tider och meriter kan jag inte en gammal silverpil vara alltför missnöjd även om jag hade hoppats på lite snabbare tid.
Resultat Smack Fysingen runt

På vägen ut dit igår kväll så talade jag med en bekant som öppet och detaljerat berättade om sin dopinganvändning inom styrketräning senaste halvåret. Otroliga, nästan svårbegripligt stora effekter han berättade om. Jag visste förstås att det kan ge kraftigt förbättrade resultat och det finns förstås en anledning att >30 000 (enligt uppgift i media) säkert bra många fler än så dopar sig på svenska gym. Det han berättade om igår skapat "enbart" med testosteron manligt könshormon gjorde mig helt förbluffad och med det i minne fick jag ännu svårare att helt kunna tro på cyklisterna i Vueltan igår med förstagångsvinnaren och okände Schweizaren Denifel som dansade uppför det superbranta berget med upp till 28% maxlutning som om det var en Stockholmsbacke och Nibali som först utan att vara en riktigt stark tempocyklist kommer 2:a på tempoetappen dagen innan för att sen köra ifrån Froome med nästan en minut igår. Likaså Contador de senaste dagarna har stått för anmärkningsvärda insatser. These guys are good! To good to be true?

I nästa inlägg ska jag berätta mer om de resultat och effekter han upplevt av tillföra testosteron i 5 månader sedan sluta och nu börjat igen. Stay tuned!

tisdag 5 september 2017

Dispens för elitklass på Velothon & Anundsloppet

För att kunna bli bättre och utvecklas inbillar jag mig att det bra att köra med och mot de bästa. Såhär i säsongsavslutningen med bara ett par tävlingar kvar och i bra form blev jag sugen på att ta reda på vad jag räcker till mot ungdomarna i elitklass. Så jag tänkte att jag skulle klassa om mig från Veteran till Élitklass och köra linjelopp Velothon på söndag och Anundsoppet i Västerås nästa söndag. Reglerna är att man kan göra en omklassning per säsong så jag anmälde mig till Velothon (som i år har tävlingsklasser) förra veckan, men när jag i igår skulle registrera om mig till elitlicens fick jag beskedet av SCF att man inte får göra det om man fyllt 50 (No Country for Old Men:-) och att det endast kan ske genom dispens samt att man tävlat i denna förut. Det har jag lyckligtvis gjort under 2013-2015 och jag lyckades blidka SCF med motiv om varför jag vill göra mig besväret i Elitklass samt med den här https://www.strava.com/activities/1076748597 att jag har där att göra.

Det gick bra så nu har jag fått dispens och är anmäld till loppen. Nu är det upp till bevis. Det blir förstås stentufft, men en bra dag och om stjärnorna står rätt kan de båda loppens profil passa mig bra, ju längre och hårdare lopp desto bättre. Jag har tidigare tävlat ok mot många av de cyklister som är med. Visserligen ett par år äldre nu men prestationsmässigt på toppnivå nu sedan jag började cykla så målet på söndagens Velothon blir högre än att bara hänga med klungan så länge som möjligt. Låt det nu inte bara regna igen för då emigrerar jag snart..



Peak shape supplement. Make Your Cells Happy:-) Testa du också! Nu med 50% rabatt första månad. Här kan du läsa mer och beställa. https://cellexir.se/blogs/news