måndag 30 juni 2014

SM linje RR - Kinnekulle vs JB 2-0

Nej det där gick inte alls. Hade ambition att vara på hugget långt fram i klungan första varvet och vara med på noterna för en eventuell snabb morgongruppsutbrytning. Starten var på toppen av Kinnekulle så en snabb utförslöpa låg i korten. men jag hade kanske inte räknat med att det skulle gå i 75 kmh långa stunder i början och toppa på 79,2. Min cykel började wobbla rätt kraftigt runt 75 kmh direkt i starten efter bara en minuts cykling, tappade massa placeringar och blev livrädd och var tvungen att bromsa för att häva wobblingen, vad det som händer? Sitter inte hjulen fast ordentligt? När det kom ner mot mer normala snabbhastigheter runt 65 så slutade det wobbla som tur var. Kanske är tubdäcket bak som inte sitter helt centrerat limmat som utlöste det eller så satt hjulet lite snett monterat. Läskigt värre var det i alla fall. Och nu var fronten på klungan bara att glömma, trångt värre på vägen bland de nära 100 startande så hart när omöjligt att köra om nere på platten. Det gick fort på den lättåkta snabba delen av banan och när vi kom in i backen första gången var snittet efter 11 km åkning över 51. Trots det ingen större ansträngning då den täta klungan ger så mycket framåtkraft och skydd.

I backen sänktes inte direkt tempot utan precis tvärtom. Orkade precis gå med i klungan första gången upp på Högkullen Kinnekulle vars 2,6 km med 6% lutning cyklades i 25,4 kmh av mig och då tappade jag ändå placeringar i klungan, med tanke på att nära halva fältet åkte av redan varv 1 och 2 var vi nog rätt många som kippade efter andan på toppen av det dimmiga Kinnekulle där dessutom mitt visir immade igen varje varv (andning på max hjälpte nog till). Rond 1 Kinnekulle vs JB 1-0. Efter en snabb utförslöpa igen så lugnade sig med lite promenadcykling en bit på andra varvet, skönt nu kanske jag kan komma in i loppet igen med nya tag. Men det tog fart direkt in i backen igen på andra varvet och jag kände direkt att det här är på väg att gå åt helvete. Försökte kämpa men i den skoningslösa målbranten på 400 meter med 12% lutning tappade jag lucka 10-15 meter och uppe på toppen försvann den sista fighting spirit jag hade tillsammans med den sista gnuttan kraft kraft som behövs för att kunna jag ikapp den redan kraftigt decimerade klungan utför. Kinnekulle vs JB 2-0, game set & match.

Ett sånt jätteantiklimax, SM över redan efter 40 minuter. Körde sen runt 4 varv till strax framför kvastbilen tillsammans med ett mindre gäng avslagna cyklister. Tänkte först bryta redan varv 3 men tänkte att jag måste ju ändå försöka vara kvar på banan till runt kl 14 och två timmars cykling för då skulle min langninghjälp anlända. Nu behövde jag ju tyvärr inte använda deras hjälp och de blev lite förvånade när jag stannade hos dem efter redan efter knappa 6 varv. De hade precis kommit till langningszonen och var beredda på 3 timmars jobb och så var det över efter 30 sekunder.
Ledargruppen strax innan målbranten varv 8

Är exceptionellt besviken över min insats, känsla och form igår. Jag hade stora förhoppningar om ett kanonlopp igår då formen varit fantastisk senaste veckorna, innan,  på Vätternrundan samt efter. De senaste träningspassen veckan innan SM har jag cyklat rekordsiffror på kraft och fart med medelpuls. Fått mer och mer självförtroende och känt att det finns inte på kartan att jag kommer bli avställd på SM. Jag trodde på fullt allvar (naivt så här i efterhand måhända) att jag skulle kunna placera mig topp 20 och kanske t om chans på topp 10 om allt klaffade. Jag hade vilat tre dagar inför loppet efter en hård träningsperiod men där ändå alla pass gått helbra. Trodde nu på en ny formtopp, dessutom nu ackompanjerad med en massa shots av koncentrerad rödbetsjuice som enligt expertis ska ge ytterligare boost av syreupptagning och prestation. Och så blir det precis tvärtom. Med rött kiss som bonus.. Kanske inte tål rödbetor i den mängden:-)
Not for me?

Kände tyvärr vartåt det barkade redan på lördagskvällen då jag cyklade in 2 varv i regn och rusksväder, det var som all fart och kraft bara var borta. Körde runt varvet rätt sakta men ändå på hög puls och låg kraft, backen ska vi inte tala om var helt slut när jag kom upp för den. Tre dagar innan hade jag kört 11 mil med 30 st tuffa branta backintervaller med lika många 1-2 minutare över och runt 500 w på stora klingan, med återhämtning på nolltid och aldrig puls >155. Under loppet igår var det lilla klingan direkt vid ingången, helklena ben och puls lång över 160 direkt (kritiska nivåer för mig). Klarade att pressa fram drygt 400 w i 6 minuter och 12 sekunder som backen tog första varvet. Men helt slut efter det med kass återhämtning och varv två var det godnatt. Torsdagen innan midsommar cyklade jag ut till landet 67 km i 39,7 fart solo med 375 npw snitt i 100 minuter och 141 puls. Med en känsla av att kunna cykla hur långt som helst i den här farten. På lördagens incykling och igår var det som någon bara tagit bort 25% prestanda ur motorn när jag som mest behövde och ville ha den. Jag kan inte begripa hur och varför. Ok bansträckningen med så mycket backe passar kanske inte mig som väger 75 kg på 178 cm men så dålig trodde jag inte jag var. Kan det varit mentalt? Ville jag för mycket? Tror ändå inte det, det var så tydlig skillnad i kroppen både på lördagen och söndagen att jag har svårt att se mentala orsaker. Var heller inte speciellt nervös inför loppet. Det här var min chans att på ett riktigt SM kunna vara med och tävla. Vet inte om jag får eller orkar skaffa mig någon ny chans på den här nivån. Det tar ju lite kraft att förbereda sig. Det har ju gått oförskämt bra länge nu och det är väl i sig helt i sin ordning och även bra att få ett bakslag. Men ni som idrottar och har tävlingsskalle vet hur mycket det smärtar när man underpresterar när det som mest gäller mot sin ambition.
Klungan på väg upp i målbranten varv 8

När jag kom uppför varvning efter kanske 4 varv säger speakern "Här har vi Jonas Bohr CK 08 han är född 1966 jag tror han är fältets äldste cyklist och hade kunnat tävla i veteranklass sen bra många år redan. Men han är med och kör SM här" sa han i all välmening. Ja vad fan gör jag här? Tänkte jag då strax framför kvastbilen, avställd, trött gammal och förnedrad.

Men det kunde ju varit värre, vurpade inte och det är ju bara en cykeltävling. Och som tur är har man inte det här som levebröd. Såg en intervju med Wetterhall dagen innan med vinklingen typ SM guld är min enda vettiga chans kvar nu till ett bra utgångsläge nästa säsong för kontrakt etc. Mellan raderna framgick det tydligt att Firefighters satsningen inte gått enligt plan. Nu kom han tvåa efter ett kanonlopp slagen på upploppet av förra årets mästare Michael Olsson som blev historisk med två raka som inte hänt sen jag föddes 66 Resultat SM linje . Hoppas det hjälper Wetterhall lite i alla fall. Ingen glamour för dom här killarna som försöker make a living out of cycling. Men vad ska man göra? Det är bara att bryta ihop och komma igen som Per Elofsson sa (men inte gjorde:-).

Nu på onsdag tänkte jag köra det roliga Smacklinjet i Skokloster, ska bli spännande att se hur kroppen och huvudet reagerar då.

lördag 28 juni 2014

Emma Johansson snart svensk mästarinna igen

Emma J har nyss gått ut på sista 13 km varvet på den skoingslösa Kinnekullebanan. Hon är solo betryggande ledning. 
Emma på väg i målbranten

Fy f.. vad brant det är i sista målbranten. Sista 300 m ser ut att va runt 12-14%. Har varit här nu en stund och rekat backen och hejat lite på våra CK08 tjejer som är kvar i tävlingen. Och det är inte många kanske runt 15-20 kvar som inte klivit av eller blivit varvade av Emma. Vi har tre tjejer kvar med Sara Penton längst fram kanske topp 10 med ett bra slutvarv. Go tjejer!
Rekar banan i mysvädret

Nu passerade precis Emma här på väg in i målbranten med bara 1 varv a 13.4 km + 500 m kvar. Grattis Emma vågar jag nog säga 20 minuter innan mål.

Okej Mr Merckx do we have a deal?

Du slipper cykla från Sthlm till Götene idag. Men då får du lova att va desto snabbare uppför Kinnekulle imorgon. 15 gånger. Ok? 

onsdag 25 juni 2014

Färdigtränat inför SM linje på söndag

Nu får det vara färdigtränat inför SM linjelopp söndag på Kinnekulle, 20 mil på en kort varvbana a 13.4 km med nästan löjliga 15 varv och lika många gånger uppför den dryga 2.5 km stigningen med 200 höjdmeter. Finns förutsättningar för mitt livs tuffaste cykellopp. Har försökt att förbereda mig så gott det går och kört rätt hårt nu fyra raka dagar med bl.a hårda backintervallpass. Avslutade med en 12 mils final idag med hela 30 backintervaller. Det gick bra, men det tar en del både fysiskt och psykiskt att köra så många intervaller. Började med 10 varv i Vallentunabacken från rondellen upp till macken sen vänster ner mot rondellen mot Lindholmen runt där upp för backen och ner och börja om igen. "Varvet" är 3.2 km så de 3.2 milen varav logiskt hälften klättring där jag körde rätt hårt alla 20 intervallerna tog en del. Rullade bara utför och hämtade andan inför nästa.

Efter en banan och en energikaka cyklade jag bort mot Brottby och svängde av mot Åkersberga och "väggen" i form av Hakungebacken. Den är kanske en dryg kilometer varav den superbranta delen som är 10-12% kanske är 3-400 meter och fruktansvärt tuff. 10 varv till här tänkte jag. Ja hur tänkte jag då? Ja det som inte dödar det stärker och ska man cykla 4 mil klättring på söndag så "better get used to it". Körde alla intervallerna hårt och lilla klingan kom aldrig i bruk idag, men gissar att den gör det på söndag när stigningarna är lite längre. Fick en rejäl genomkörare och 1550 höjdmeter, (hälften av vad som ska klaras av på söndag). Dagens Strava

Nu är jag lite cykelmätt och ser verkligen fram mot några dagars helvila som jag tror och hoppas ska ge en formtopp på söndag. Målsättning? Ta Kessiakoffs hjul och ligga där så borde ge en bra placering eller? Nej skämt åsido ta sig i mål i första hand lär bli svårt nog gissar jag. Men jag sticker ut hakan och säger topp 25 av de 100 som är anmälda som målsättning. Har aldrig kommit sämre än 22 på något cykellopp förutom en DNF, min enda på Skandisloppet förra året. Så det vore en dröm att hålla i de siffrorna. Ja nu brukar jag ju förstås inte tävla mot hela svenska eliten och proffs som Ludvigsson, Larsson & Kessiakoff vilket verkligen ska bli hur kul som helst. Men faktiskt bara att genom att vara där och ställa upp tycker jag är en stor seger i sig. Sen går det som det går och jag ska försöka njuta (efteråt) och kämpa (under loppet) i varje ögonblick.

På söndag åker vi

måndag 23 juni 2014

Film inuti klungan Schweiz runt spurt etapp 5

Kolla den här filmen från sista 2 kilometer och spurten i Schweiz runt 5 etappen. Kameran följer John Degenkolb Giant Shimano som ska försöka sprinta hem segern mot Cavendish, Sagan och andra storheter. Galen intensitet och fart, vilka gladiatorer de är de här grabbarna. What the inside of the peloton looks like

Nedan är samma spurt fast från Eurosports sändning, häftigt att se dom ur både cyklistens och åskådarens perspektiv. Det blir också en vurpa bakom fronten här på upploppet som inte syns i den andra videon Eurosport TDS stage 5 sprint

Nog för att jag gillar att spurta och det vore ju en nåd att stilla bedja om att få vara med i farter som dessa när det drar ihop sig. Nu på på SM i Kinnekulle på söndag med 4 mil klättring kommer det nog inte vara så många kvar till spurt gissar jag. Dessvärre inte jag själv heller, är rädd för att jag hinner bli trött innan dess. Men det ska bli riktigt roligt. Idag körde jag 3.4 mil backintervaller med totalt 2 x 10 gånger upp och ned för Frestabackarna. Kändes bra hela vägen. Hinner med ett par dagars träning till innan det är dags för "tapering" sista dagarna.

söndag 22 juni 2014

22 juni 5 grader spöregn och hagel, men nu vänder det och blir mörkare igen:-)

Hemcyklingen idag från landet var nära misärrekord för mig. Ok lika illa som den episka turen till Sa Calobra Mallorca förra året var det inte, men frös så mycket sista halvtimmen med helt avdomnade händer att jag var helt oförmögen att växla upp mina Sram Red växlar i Fresta backen som fick tas på tunga växlar, brytandes med längtan till ett varmt bad.

Traditionsenligt helbra (trots kylan) midsommarfirande på vårt Smidö med släkt och vänner torsdag till söndag skapar ju inte direkt underskott i energi och kolhydratlagringen. Det tillsammans med helvila fredag och lördag bäddade för cykelsugna ben hem idag.

Hade tänkt att köra min sedvanliga omväg över Sigtuna och sedan bort mot Uppsala hållet för att köra många backintervaller i en backe jag åkt en gång på en Contiträning och minns som rätt lång strax innan Märsta. Tänkte att nu när jag ska vara med i SM på Kinnekulle kan det ju vara bra att träna åtminstone några korta backar. Men det var inte att tänka på redan 3 minuter från Smidö öppnade sig himlen och temperaturen gick ned mot 5-6 grader i störtskuren, isande kall nordan och jag hade dryga 6 mil hem, drömstart på turen. Det slutade som tur var efter en kvart sen tinade jag upp lite och det gick fin fint trots motvind till strax innan Sigtuna. Då öppnade sig himlen igen och det blev bara värre, värre och värre. Och efter en piskande hagelskur övergick det i extremregn som bara fortsatte. Så någon avstickare för backintervaller var bara att glömma, nu var det survival mode. Cyklade så fort jag kunde för att hålla den lilla värme jag hade kvar och i medvinden från Rosersberg till Upplands Väsby, med knappt ledsyn i hällregnet belönades jag i alla fall med ett fint KOM på Strava. Jag hade handskar men det hjälpte föga och hade fruktansvärt ont i händerna sista halvtimmen. Ja ja klarade mig hem utan missöden, men det är ingen lek att manövrera cykeln utan känsel i händerna i hög fart dessutom med kass bromsverkan på hjulen.

Nu blev det inte det långpass med mycket backträning som jag hade tänkt, men nära 1.45 i bra fart fick jag i alla fall ihop. Formen känns grym så här efter Vättern och när jag cyklade ut samma väg i torsdags var det både hastighets och wattrekord så det sjöng om det. Några dagars träning nu och sen bra vila inför helgen hoppas jag skapar en all time high form på söndag. Det lär ju behövas om man säger så.

Klas och Helene med barn tog sin fina Windy 37 ut till Smidö i år
Skrinda midsommaraftons morgon. Men några av tjejerna "är för stora" nu
Midsommarlunch Skål!
Dans runt midsommarstången 
Mer dans på dansbanan i midsommarnatten
Alla fick en tur med båten igår. Kallt men vackert och kul och vilken maffig båt..


torsdag 19 juni 2014

Jag har anmält mig till SM i linjelopp

Sommaren 2008 var jag i Peking och kollade lite på sommar OS. En fantastisk upplevelse där vi bla fick se Bolt flyga fram i den mäktiga friidrottsarenan "birds nest". Inte lika roligt var det att se Kallur ramla på första häcken i häcksemin och se Stefan Holm riva ut sig när vi trodde på guld. Men bättre gick det för Gustav Larsson som tog silver i tempo och nästan hade korn på den omöjlige Cancellara ett tag. Otrolig prestation av Gustav.

Jag var 42 år då och hade inte suttit på en cykelsadel sedan gymnasietiden. Tänk om någon då hade sagt att 2014 ska du ställa upp i SM i linjelopp cykel och tävla mot proffs som just denne Gustav Larsson, Gustav som nu är veteran i cyklingen men fortfarande 14 år yngre än mig. Favorit i SM är väl Tobias Ludvigsson. Tobias är född 1991, året jag fyllde 25 och hade länge varit ute i sydostasien och levt ett rätt flummigt backpackerliv. Jag hade bra koll på Mekong Whisky, Arrak & Singha men visste inte vad Campagnolo eller SPD var. Och kassett i min värld på den tiden var C60 eller C90 inte 10 eller 11 delad.
Kan fortfarande förnimma smaken från rävgiftet Mekong, men billigt och bra för en fattig backpacker var det:-)

Vad hade oddsen varit för det, stor chans? "Not even one in a hundred? More like one in a million, so there is a chance.." Ja livet kan verkligen ta outgrundliga vägar. Jag har alltid varit exceptionellt sportintresserad och innerst inne alltid sett mig själv som "en idrottsman" även om jag sen jag slutade aktivt med  frisbee Ultimate tidigt 90 tal mest spelat golf. Det som fick mig att börja med cykling var det när Alice min äldsta dotter, då 10 år som på midsommar 2009 konstaterade "Pappa du har ju fått ölmage". Va har jag? Ok jag jag köper en cykel och börjar cykla  till jobbet istället för att åka bil.

Sagt och gjort. Köpte en vit Nishiki hybrid cykel, passande till pendling de 17 km vi har från Landsnora Sollentuna till stan där jag jobbar. Kommer ihåg första gången jag provade cykeln på en liten träningstur bort mot Frestbacken och Hagby. Vägar som jag nu troligen cyklat mer än någon annan de senaste åren. Wow vad kul det var, gick fort i backen ner. Uppför var ju lite tuffare.. Men övning ger som ni vet färdighet och på våren 2010 köpte jag min första racer. En svart vit röd Columbus grafitram med Campa växlar. Gillade den skarpt tills jag gjorde min första och hittills enda SPD vurpa vid övergångsstället på Sveavägen vid Wennergren Center. Ramlade stillastående och ramen slog i mot trottoarkanten så det blev en spricka. Var ju på ett sätt bra för då fick jag ju anledning att köpa den där Specialized S Works Roubaix ramen som min kompis Jonas K scoutat fram till mig för ett vettigt pris.

Jonas och ett gäng elitmotionärer på runt 10 pers brukade sen många år åka till Mallorca runt Valborg på en cykelvecka. Jag åkte ju alltid på golfresor och frågade alltid honom som är en grym golfare om han inte skulle med på golf istället "för det där cykling" men han hade fastnat för cyklingen. Jonas K och jag är båda födda 66 och växte upp tillsammans i Västervik. Jonas är den största talang jag sett i ta mig tusan allting. Vi kallade honom Gud i Västervik (han hade alltid en osannolik tur:-). Kommer speciellt ihåg en gång i V vik när vi spelade golf och han slog en boll snett ut i skogen. Vi tittar och hör klonk efter klonk studsar inne i skogen och det tar bra många sekunder innan bollen förstås studsar ut på fairway igen. Jonas säger "ett tag trodde jag aldrig den skulle komma ut igen" Vad han än testade var han bäst. Tennis efter några år JSM medalj och sparrade jämt med Edberg. Golf som vi började med när vi var runt 20 år. Jag spelade ner mig på ett drygt år till 9 i hcp Jonas hade 3 och gjorde förstås hole in one rätt omgående och efter några år gick ett varv på 66 slag, 6 under par!. Vi höll på med styrketräning där också rätt hårt i unga år i Västervik. Jonas testade ett klubbmästerskap i styrkelyft. Tog klubbrekord i knäböj typ 230 kg lika mycket i marklyft och 140 i bänkpress. När han flyttade till Stockholm började han med squash, efter ett tag förstås spel i elitserien. Ja så där var med allt, och så fastnade han för cykling. Då måste det ju vara kul tänkte jag och beslutade att hänga med dom till Mallorca 2011, så under vinter våren tränade jag lite mer ordentligt för att inte bli ifråncyklad alltför mycket. Dom kör varje år ett race uppför Puig Mayor eller Piggen som den kallas. Mallorcas högsta berg och en klättring på 14 km med 6% lutning. Jag tog ut mig fullständigt och lyckades vara snabbast uppför med dryga 47 minuter. Det var väl ungefär då jag förstod att min kropp och psyke verkar gilla det där med cykling. Om man tittar på tiderna uppför Piggen så ser min utvecklingskurva ut så här. 47 min 2011, 44 både 2012 och 2013 och nu i år 41.44 Jag använder sen ett drygt år Strava vilket är kul att jämföra tider mot andra, inte minst på klättringar. Har dock inte Strava Premium där man kan se age groups rankings och sånt. Nu när vi var och cyklade Vättern visade en lagkamrat i Conti och tillika grym cyklist Peder Olsson Alnö en lista över Puig Mayor ålder 45-55. Och jag blev både glad förvånad och stolt att se mitt namn som nummer 1 där. Peder är trea och Erik Vrang 8, tre Contigubbar topp 10! Peder är ett par år äldre än mig och före i ranking på Sa Calobra, nästa år ska du få:-)

SM i år är tuffast tänkbara sägs det, ja jag vet inte för jag har aldrig cyklat i Kinnekulle som är klassisk svensk cykelmark som jag förstått. Men om man tittar på banprofilen som säger 15 varv x 13 km med varje varv uppför Kinnekullen som är 2.5 km lång och lutar 6% så behöver man knappt vara normalbegåvad för att inse att det här blir nästan löjligt jobbigt. Det blir 4 mil klättring och ett 20 mil långt lopp. Väger man 75 kg på 178 cm så är det inte direkt"custom fit". Jag har hängt med bra de 4-5 lopp jag kört i elitkonkurrens men de har varit på platt mark. Känner mig iofs stark uppför men inte 4 mil mot den konkurrensen. Jag kommer såklart bli avställd grande så fort de lätta starka killarna börjar köra. Men det här loppet är inte placering huvudsaken för mig (jo klart det är innerst inne:-) utan lika mycket att ta chansen att få tävla i ett svenskt mästerskap i en av de mest grundläggande discipliner som finns, att cykla en lång sträcka fortast. Det kommer vara med skräckblandad förtjusning jag står på startlinjen den 29 juni kl 12.

Och vem vet allt kan hända, se bara på Steven Bradbury autraliensaren som tog guld 2002 i short track på ett mirakulöst sätt. Fast det är klart att Ludvigsson, Larsson och alla andra snabbingar ska ramla upp eller nedför Kinnekulle typ 15 ggr är kanske lika sannolikt som en olycka i Harrisburg Tage Danielsson om sannolikhet

It's never too late!


söndag 15 juni 2014

Vätternrundan 6.59! - When every second counts

Fortfarande omtöcknad efter gårdagens totala tömning sista 3 milen för att klara den magiska 7 timmarsgränsen på Vätternrundan. Vi klarade det! Helt otroligt och svårt att ta in. Det var en jakt på sekunder hela 10 sista milen och sista 3 såg det kört ut, men jag vägrade ge upp och på något mirakulöst sätt var gudarna med oss sista biten och vi kunde efter en 7 km långspurt sladda in i sista kurvan med ca 10 sekunder till godo. Så fantastisk nöjd, stolt och glad. Men vi tar det från början.

När vi samlades i startfållan 44 Conticyklister för lite foto och sista lagpepp kändes det kanon, sol från klarblå himmel, perfekt cykeltemperatur, MEN vinden var inte och leka med kraftig nordan som förstås skulle hjälpa oss ned mot Jönköping för att sen bli skoningslös på västsidan. Och om jag ska vara ärlig så trodde jag att sub 7 skulle blåsa all världens väg i motvinden redan då. Men positiva tongångar och alla inställda på att göra ett kanonlopp, det bästa vi kunde, som sen fick räcka så långt som det gjorde.

Vi startade enligt plan med två "motorer" med 22 gubbar i varje, tanken var att göra motorbyte var 20 minut i motvinden hem och var 30 ner i medvinden. Lagkaptenerna Erik Vrang och Mats Pihlström i varsin motor med visselpipa för att signalera motorbyte. Mats eller Pilen som han kallas konstaterade på kvällen att han aldrig hann använda och blåsa i sin, vad hände? Jo efter en lugn tvåparsutrullning från Motala några km satte vi av, jag var med i kedja A som hade första 30 min. Det gick fin fint första 15-20 minuterna, hög fart kring 50 i medvinden och när det var lite drygt 5 minuter kvar till motorbyte fick jag för mig att vi gott kunde öka takten lite till innan vi skulle få "vila" och föreslog till Erik som var kapten i A kedjan "säg till gubbarna att köra lite hårdare nu sista 5". Innan Erik han värdera det kloka eller nog mest vansinniga i mitt förslag så blev det en ruggig kantvind och på några minuter var A motorn i molekyler. Jag och Krister Bergtström låg just då i fronten och körde hårt, vi vänder oss om är det ett slagfält bakom, vi har 50 meter lucka ner till en klunga som är full av hål. Farten var över 50 när det hände, då sliter vinden tag rätt hårt.

Vi lyckas i alla fall formera oss igen och det är dags för motorbyte, det sker i den värsta kantvinden med följden att det blir en stor lucka igen mellan motorerna. Jag ligger då i A motorn med lucka fram till B. Innan vi hinner täppa luckan kommer det helt plötsligt en grupp med 7-8 cyklister från Motala Elit med Jesper Dahlström i spetsen och kör om på vänster sida. De har med sig en av världens bästa triatleter genom tiderna dansken Rasmus Henning som gjort 7.52 på IM och legenden "världens bästa Karlsson" Jan som är + 65. Plus ytterligare några snabba killar. Var kom dom ifrån tänkte jag? Inte tusan kan dom kört ifatt oss bakifrån? Vi har ju hållit 50+ mesta tiden från Motala. Nej dom hade tydligen startat samtidigt som oss och legat bakom motor två och när det sprack upp i kantvinden gissar jag att dom inte ville missa fronten i vår grupp och gick om och bryggade ifatt. Halvt panik i ledet och jag fattade ett beslut att försöka spurta ifatt. Inte det lättaste jag gjort men kom ifatt med puls nära max. Hade en 5 minuters period där med snitt 400 w i början av Vätternrundan, helt galet. Resten blev kvar bakom tror jag. Här skulle vi med facit i hand förstås sagt åt varandra och våra "nya lagkamrater" att sakta in och vänta in resten av Contiklungan. Men när det går i 50 och alla mer eller mindre går på rött är det inte lätt att vare sig prata eller se bakåt. Plötsligt och mindre lustigt var vi av med mer än halva Contiklungan efter 3 mils åkning.

Det lugnade i alla fall ned efter litet tag och vi 19 kvar i Conti plus 7-8 från Motala / Cykelcity fick igång ett riktigt fint samarbete. När vi närmade oss Jönköping efter nära 11 mils åkning hade vi nära 48 i snittfart. Med rätt stor sannolikhet de snabbaste 10 milen jag gör i mitt liv. Ja nu var det bara 19 mil i mestadels kraftig motvind kvar, piece of cake eller? Nja inte direkt, speciellt eftersom första 10 blev så mycket hårdare än vi tänkt oss. MEN vi hade ju samtidigt ett kanonläge här med så mycket tid att gå på och kunde vi bara hålla farten någorlunda så kanske kanske sub 7 skulle vara möjligt?

Tuff väg mycket uppför som man tappar mycket tid första milen hem från Jönköping men sen de två milen till Fagerhult som varit så skoningslösa mot oss i Conti både 2012 och 2013 gick nu riktigt bra och vi kunde hålla + 40 den vägen. När vi kom in för ett snabbt vattenstopp där ca 2 minuter kändes det fortfarande lovande. Vinden var mycket mot men de värsta byarna hade lagt sig, och personligen hade jag hittat ner i lågpulsland och hade inga som helst problem att rulla runt i den välsmorda kedjan. Det var en liten svans i vårt gäng men de flesta var fortfarande med och gick runt. So maybe there is a chance?

Mil 15-20 också helt ok och när vi får 10 mil kvar skylten kan jag räkna ut att det här klarar vi om vi kan köra sista 10 på prick 40 kmh och 2.30. Det bara ska vi klara, vi hade ändå över 43 i snittfart dit, visserligen med mer medvind men ändå. Märktes ändå att vår motor tappade lite för min egen ansträngning och puls gick ned lite till, några försvann från kedjan ibland och några permanent. Men vi hade positiva tongångar och jag peppade och manade på gubbarna allt jag kunde. På tal om gubbar. Jan Karlsson och Håkan Persson (Cykelcitys grundare) vilka gubbar, så ofattbart starka dom missade inte en förning fram till 25 mil tror jag. Men det var hela tiden på sekunderna varje mil jag kollade Ibike datorn. Vi prickade 15 minuterr per mil som krävdes, men fick ingen marginal.

Kände ändå att det borde ordna sig då vinden kommer med sista milen, det och hemlängtan samt den ännu större längtan till lättölen i parken efter loppet (man blir lite trött på gel och sportdryckssocker i munnen på 7 timmar) borde fixa det här med någon minut till godo. Men jag blev smått frustrerad då jag märkte att vi ökar ju inte farten på hemvägen sista 4 och ännu mer frustrerad när det blir 10 små negerpojkar i förningarna. En efter en faller ifrån. Vi var redan nere på ett led som vi började med någonstans 6 mil kvar, men nu när jag ryckte på vänster axeln och ville bli avlöst tog det längre och längre innan någon ville fram och ännu värre inga kom bakifrån. Kände mig fortfarande stark här, fast besluten om att vi bara SKA under 7. Men hur ska det gå till nu? På två tre man och långa långa stunder själv i spets sista 3 milen. Försökte peppa och ropa att det handlar om sekunder, vi prickade fortfarande 15 minuter per mil. Som tur var hade Cykelcity en kille som hjälpte rätt mycket, Motala killarna var tyvärr helt borta sista 4 milen. Några av Contikillarna var framme då och då. Det var så galet mycket på gränsen för oss alla. Jag höll lite för hög fart i några uppförsbackar och det blev småluckor. Hade nästan tunnelseende och när vi skulle in på andra småvägsrundan kanske 15 km innan mål höll jag på och bomba rakt förbi den högersvängen, uppfattade bakifrån SVÄNG HÖGER och jag tvärbromsade och nästan sladdade in på vägen till höger, close call. Kom igen nu gubbar det är en mil kvar nu spurtar vi. Några i laget som varit borta länge kom nu upp, tack gode gud för det. Sista 7 km från ett hopplöst läge lyckas vi öka farten och när vi svänger in sista 4 km mot Motala finns fortfarande en LITEN chans. Är så trött här så jag knappt vet vad jag heter men fortfarande i tron att det kan gå. Mellan hopp och förtvivlan ser jag minuterna och sekunderna ticka på. Nej inte en sväng till, jag trodde vi var framme, nej det här går inte, jo kanske där är det ju bara 300 meter kvar. En långspurt ner mot vänsterkurvan sen blipp när jag åkte igenom chipkontrollen som andre man. Chipkontrollen satt kanske 150 meter innan målbågen men jag var för trött för att logisk förstå att vi var i mål och spurtade hela vägen fram till målbågen "för säkerhets skull". Rasade ihop som en trasa över cykeln vid målet. Helt utpumpad, tog flera minuter innan jag var kontaktbar, tittar sen på min Ibike och Garmin som båda visar 6.58 i rulltid. Den har inte med vattendepåstoppet som jag uppskattade till runt 2 kanske lite drygt 2 minuter. Nej det här gick nog inte vi har missat med 10-20 sekunder eller så. Men just då för trött för att bry mig och samtidigt så ofattbart nöjd med att vi kämpade så hårt ända in kaklet.

Det dröjer en bra stund men så säger någon att vi har 6.59. Va lägg av är det sant? Folk börjar slå på lånade mobiler för att kolla officiella tiderna och det börjar klarna. Vi klarade det! Vi kom under 7. Från ett nästan uträknat läge så lyckades vi med hjälp av en monsterspurt med ett 5-6 manna lagtempo köra 44 snitt sista 7 km för att klara oss med ca 10 sekunder under 7. Så jäkla grymt ni som var med, ingen nämnd ingen glömd. Det var så tight att beroende på var du startade i ledet på morgonen och var du rullade in i klungan så kom tre av oss på fel sida och fick 7.00 men det spelar liksom ingen roll tycker jag VI gjorde 6.59 ihop och det kan ingen ta ifrån oss. Vindarna var tuffa och banan var 3 km längre vilket skulle gett ca 6.54 ett tidigare år. Vi skålade i den gudagoda lättölen och sköljde bort sportdrycken, jag drack tre st i snabb takt, fortfarande rätt omtöcknad men det började ändå sprida sig en lycklig känsla. Yes we fuc... did it.

Snabbaste tiden hade ett ihopplock med elitcyklister kallat Falköping / Bianchi. I laget bl.a. bröderna Stevenson, Alexander Wetterhall samt de snabba Hymerkillarna Rasmus Mikiver som vann Falkenloppet förra helgen och Jakob Södergrann som var 6 och placeringen före mig. De var ett 30 tal och startade 2 minuter före oss med målsättningen att sätta en snabb tid och också ta fram Vasaloppsesset Oskar Svärd till en topp tid i hans svenska klassiker mål. De kom in på 6.56 och tog oss med 3 minuter vilket vi får ta som en grym prestation att nästan åka helt jämnt mot ett sånt gäng.

När vi firade på kvällen var det förstås blandade känslor, man led ju med alla som åkte av redan efter 30 minuter. Vi hade nog kunnat åka ännu lite snabbare över tiden med ett större gäng. Det var många superstarka killar som föll bort redan där. De samlade ihop sig och cyklade värdigt in på 7.28.
Trötta men nöjda Conticyklister firar 6.59

Personligen så kunde det inte gått bättre, superjobbigt förstås med den starten och jag hade inte klarat länge till i den ansträgningen när kantvinden slog till. Men efter det gick det hur bra som helst hela tiden. Speciellt nöjd förstås att kunna köra så hårt sista 3 milen när det som bäst behövdes. Jag hade 301 w / 329 npw sista 42 minuter efter 6 timmar och 18 minuters cykling (bild nedan). Man kan se i grafen på bilden från slutdelen på loppet att watten går upp tokmycket sista 3 milen trots att totalfarten är 41 och lägre än snittet 42,6 under hela loppet. Så mycket skillnad gör avsaknad av effektiv klunga. Jag är så galet nöjd med dom 40 minuterna och att vi klarade vårt mål.

Det här min fjärde raka Vätternrunda efter debuten 2011 när jag precis börjat cykla. Känns som den naturliga finalen. Det tar rätt mycket kraft och tid ett sånt här projekt. Men snacka om payback igår på all nedlagd tid. Vem vet nästa år kanske man står där igen?

Gårdagen och min Vätternhistorik

Slutligen det största tack till våra kaptener Erik & Pilen utan vars fantastiska engagemang och insats detta aldrig varit möjligt. Killarna kan cykla också båda snyggt med i frontgruppen igår. Supertack till alla grymma cyklister i laget. Its been a pleasure riding with you. Och tack till Continental för all support.


Totalbild med data över fart, watt , puls etc

Sista 29 km

De snabba 8 milen i början 48,3 i snittfart med spiken i kantvinden när allt sprack efter 3 mil

fredag 13 juni 2014

Inatt >7 imorgon <7?

Ska snart försöka sova en >7 sömn för att imorgon kl 12.02 cykla <7 på Vättern med vårt 45 man starka Contilag. Allt känns kanon inför loppet. Jag och kaptenerna Erik och Mats har varit iväg på grillmiddag hos Sundsvallsfalangen i laget från Alnö Race Team som gentilt bjöd oss på middag. Dom hyr en villa några kilometer från stan. Själva bor vi flott värre:-) i IOGT NTO klubblokal på luftmadrass. Jag kanske trodde jag kommit förbi den del i livet med logi som denna
Min sängplats snacka om Bulls Eye!
En bit från finhotell om man uttrycker sig milt. Men det har sin charm det här också. Ligger i alla fall mitt i stan.

Det här blir min fjärde Vätternrunda 2011 7.53 2012 7.08 och så förra året 7.17 de två sista med Contilaget. Förra året hade vi målet under 7 men tuffa vindar och lite ojämt lag gjorde det övermäktigt. I år är vi bra mycket starkare och får vi bara inte alltför mycket motvind hem från Jönköping (som dessvärre ligger i farozonen) bör vi ha en god chans. Taktiken är att köra två roterande kedjor bakom varandra med dryga 20 pers i varje med motorbyte var 20-30 minut så länge det funkar för att sen ev gå ned på en kedja om många lämnar dragjobbet. Har en bra känsla för gruppens styrka och säger 6.58. Godnatt!

torsdag 12 juni 2014

RR Smack Markim linje - Som en Duracell kanin

Wow vilket härligt genrep och formbesked jag fick inför Vättern igår på Smacks Markimlinje 2x 31 km. Kändes bra (för omväxlings skull) redan på uppvärmningen. Men vet inte vad jag hade fått i benen för de spann som aldrig förr. Kände mig precis hur stark som helst och låg redan efter några km i spets mest hela tiden. 
It's just keeps running

Många åksugna i den ljumma sommarkvällen och efter masterstarten gick det fort fort, sällan under 45. Vi var en hel del som testade att stöta men den urstarka klungan var på hugget. Min återhämtning var kanon så jag gick på igen och igen. Kom loss halvvägs på första varvet solo och starke Gustav Dejert kom ifatt, perfekt nu kör vi sa vi till varandra. Det gjorde klungan bakom också och trots 10 stenhårda minuter fick vi aldrig något riktigt avstånd att bygga på. Det går fler tåg sa jag till Gustav när de var ifatt.

Jag hämtade andan några minuter i klungan och stack sen hårt i en uppförsbacke. Ner i bocken och spann på Froome kadens som en Duracellkanin. Kom på mig själv uppe på krönet att tänka, fan vad fort det går och jag blir ju inte stum. Helt underbar känsla. Fick sällskap av en La Chemise åkare som bröt sig ifatt. Vi körde någon kilometer men klungan var på hugget och släppte inte till många meter.

In för varvning hela klungan samlad igen. Tog en gel, drack och vilade lite längre bak 5 minuter, sen playtime igen. Fram i spets ner i bocken och ett nytt 20 sekunders maxryck igen. Den här gången kom ingen efter. Fattade ju fort att solo in dryga 2.5 mil räcker inte att vara i sitt livs form när klungan är på hugget och kör 45 men hade bra flow och ville mer köra riktigt hårt än taktiskt. Det är ju lite det som är tanken med dom här roliga "träningstävlingarna". 

Körde på och fick ett par hundra meters lucka. Det höll solo i ca 7 km som jag låg snitt 46 själv (belönades med ett KOM mellan Markim och Lunda för det) Var på väg att bli sliten när dom kom ifatt så skönt med en klunga att bädda in sig ett tag och hämta krafter sista milen inför spurten som mer och mer kändes som den sannolika utgången. 

Gick för första gången riktigt sakta några kilometer och det var nog fler än mig som började planera spurten. Såg att en svarttröja hade en lucka men fick för mig att det var lite längre kvar än det var och vi alla missade Jonathan Nargell Uppsala som smet iväg och höll undan med några sekunder, snyggt kört. Blev instängd mellan vänster vägkant och en cyklist när jag lite frustrerad ville fram för att fightas om 2 platsen. Och innan jag kom loss och fick fri väg hann Gustav Dejert spurta hem den. Kom in trea, först lite förbannad. Kan man inte vinna när man har dagen med stort D när ska man då vinna? Men sen så oerhört nöjd med känslan av att kunna cykla hur snabbt som helst, hur länge som helst. 

Cykling blir inte bättre än så här. När man slitit med träning i källare och vinterväglag och sen få en sån här belöning en ljum sommarkväll. Tävla med likasinnade på roliga böljande småvägar, med en fart, styrke och lustkänsla som aldrig förr. 

Hoppas den känslan sitter i på Lördag när vi dryga 40 i Conti Test Team ska försöka cykla Vättern under 7 timmar.

Resultat Smack

Strava

tisdag 10 juni 2014

"Pappa du måste flytta lite muskler från benen till armarna"

  
Sa Vera 8, vår yngsta dotter i helgen. Hon är inte helt nöjd med utvecklingen och sin pappas transformering till cykelkropp sista åren. Hon gillar biceps lite mer än vad och lårmuskler. Ok jag lovar sa jag. Så idag provisoriskt utegym med bicepscurl på balkongen 

Och igår lite dips på det nya fina utegymet dom byggt vid Edsvik. 
Stockholms bästa gymutsikt?
Fast tjejerna var inte så träningssugna

måndag 9 juni 2014

RR Falkenloppet - Segercigarr för en 7 plats

Ja hur går det ihop egentligen? Jo Falkenloppet hade också precis som förra året en status som DM för Stockholmsdistriktet. Förra året var det mitt bästa lopp i tuff elitkonkurrens med en 9 plats i loppet och 2 plats i DM. I år hade jag som mål att försöka bättra det. Kändes lovande i kroppen på uppvärmningen tyckte jag och vädret var ju helt fantastiskt med 26 grader så alla förutsättningar för ett bra, om än krävande lopp i värmen fanns ju.

Det satte av direkt i hög fart och det första av de 10 enmilsvarven runt banan gick i över 44 kmh. Ständiga utbrytningsförsök och jag fick gå på rött några gånger för att brygga / försöka komma med eller loss i en utbrytning. Men fick snabbt ge upp utbrytningsförsök då den fina känslan i kroppen var som bortblåst och jag kippade efter andan med maxpuls och hoppades på ett lugnare tempo. Det infann sig som tur var under de närmast följande varven. Vilade upp mig lite längre bak i klungan varv 2-3 och det gick iväg en stark utbrytning på 7 man någonstans där tror jag. Sen blev det inte mycket till jakt på ett par varv. Visste inte vilka lag som var loss men det var tydligt att både Uppsala, Valhall och Södertälje & Hymer hade folk med då de inte verkade ha något större intresse av att sätta fart. Jag som ensam åkare utan lagkamrater hade intresse att komma ifatt men tyvärr inte kroppen eller huvudet just då för att börja jaga i fronten, och oddsen för att lyckas kändes risiga.

Ytterligare ett varv senare började det i alla fall kännas lite bättre i kroppen och jag låg i spets eller nära spets i klungan mestadels. Det hade också börjat gå lite fortare igen. Bl.a. Uppsala Firefighters Pierre Moncorgé gjorde en hel serie ryck som trissade upp farten i klungan och Valhall tappade sin kille i utbrytningen och då blev det bättre fart på några av Valhallkillarna, Edvard Wendelin och Thomas Wahlgren som var med och bidrog till farthållningen. Såg en viss förhoppning där att loppet kanske ändå skulle kunna utvecklas väl och rätt var det var med kanske 3 varv kvar eller så var vi bara ca 100 meter ifrån utbrytningen, skönt tänkte jag nu börjar loppet om. Började förbereda mig på att föröka vara med i den kontring jag trodde skulle ske precis när vi kom ifatt dom. Men det var tydligen fler som gjorde för helt plötsligt så bara dog all fart i klungan och istället för att komma ikapp de sista 100 metrarna började de segla iväg igen. A men hallå tänkte jag, vi var ju ifatt..Men de gled längre och längre bort och jag hamnade "between a rock and a hard place". Om jag själv skulle försöka komma ifatt så skulle jag sannolikt ta slut helt och missa alla chanser på bra slutplacering samtidigt som den chansen nu verkade försvinna ändå.

Ut på näst sista och sista varvet var jag mycket spets och fick en liten lucka i den lite längre backen ut på sista varvet. Det var inte meningen som ryck utan jag ville mest bara hålla ett jämnt bra tempo för att inga andra skulle tokdra där. Väntade in klungan igen som var helt samlad när vi gick in mot de sista 5 km. Vi var på väg ifatt ytterligare en från utbrytningen, Kalle Zander och nu var dom kanske bara 4 kvar där framme, så med en toppspurt kanske chansen ändå fanns att bättra förra årets 9 plats?

Alexander Gingsjö Södertälje CK la sig längs fram och förde klungan i sakta mak flera km, han hade två killar i utbrytningen som nu förstås höll hem, till slut med en dryg minuts marginal. Det gick så sakta i klungan där någon kilometer att jag funderade både en och två gånger på ett försök till soloryck sista 2-3 km. Taxerade chanserna till hyggliga att ingen skulle "bry sig" tillräckligt mycket för att jaga ikapp mig när de fyra första plasterna redan var tagna. Samtidigt kände jag att chansen till bra placering i en spurt kanske är lika goda nu när jag fått vila upp mig under lång tid. Och bli omkörd i den långa uppförsbacken av klungan var inget jag längtade efter. Men innan jag hunnit bestämma mig så började det gå fortare av sig själv, så spurt får det bli.

Många fram och in i sista kurvan så höjs farten kontinuerligt. Jag låg hyggligt med runt 7-10 plats med planen att inte gå i vind förrän det bara var 150 meter kvar och vi var helt uppför den tuffa slutbacken. Fort fort går det nu och det är trångt trångt, blir lite instängd men hittar en liten lucka på vänster inner och kan komma förbi, händerna ner i bocken och maxa det sista in mot mål. Kommer längre och längre fram men hinner, orkar inte hela vägen, och kommer in som 3: a i den stora klungspurten.

Ändå väldigt nöjd med det, att återigen vara där när det hettar till. Slutar 7 i loppet och när jag sett resultatlistan kan jag konstatera att det finns ingen cyklist från någon Stocksholmsklubb före och jag har som 47 åring blivit DM mästare i herrar elit linjelopp. KUL! Med tempotiteln från i höstas så har jag nu både linje och tempotitel. Bra odds på det för några år sen när jag började cykla.

"Life is like a box of chocolate.You never know what you gonna get"

Naturligtvis helnöjd med att kunna bättra förra årets resultat, vilket kändes avlägset efter de första milen igår. Har varit exceptionellt jämn i år på tävlingarna utan något bottennapp, "sämsta" platsplacering Östgötaloppet med en 18:e (vilket jag var klart nöjd med) annars 10 av 11 tävlingar topp 7. Saknar den riktiga femettan och segrar. Men en dag kanske så.. 

Hemresan i 26 grader från Nynäshamn i strålande sol, högst njutbar både för mig och min Merckx i baksätet, och hemma blev det en härlig utekväll med goda grillspett, vin, champagne & cigarr. Om man inte ska fira när man blivit DM mästare och sommaren är här med 23 grader kl 9 på kvällen när ska man då fira?

Strava Falkenloppet

lördag 7 juni 2014

Arlanda Test Track RR - "Det är alldeles för lättåkt"

Vilken natt jag haft, kroppen i förbränningsmode ULTRA HIGH, har inte sovit många timmar och det kändes som det lilla fett jag har kvar på kroppen bara brann upp. Hur kunde det bli så här? Ja med fullt adrenalinpåslag i 50 minuter och en spurt som tog pulsen upp på typ 10 årshögsta 179 slag så var det inte helt lätt att varva ner igår kväll / natt.

Igår kväll kl 8 körde jag Arlanda Test Track Elitklass med ett mycket starkt startfält innehållande bla  Giant Shimano proffset Jonas Ahlstrand Sveriges främsta sprinter som tagit proffsseger i år och också slagit Nacer Bouhanni i en spurt, tjena! 

Har kört banan en gång förra året på Smacklopp och den är verkligen kul, gokart med cykel, svepande kurvor som går att ta i hög fart på fin asfalt. Det är bara en dubbelkurva som man måste sakta in i, de andra ska man inte behöva bromsa i, bara sluta trampa om man kan hålla rätt linje. Hade inte världens bästa självförtroende tekniskt efter mina två avåkningar i tisdagens tempolopp, men tycker det gick någorlunda bra med tekniken igår även om jag tenderar att tappa lite ut efter vissa kurvor.

Ambitionen var ju enkel, försök att häng med i mitten av klungan och komma fram på sista varvet inför spurten om det går. Har tränat väsentligt mindre senaste tiden och märker tydligt att benen vunnit på det och hjärtat förlorat lite. Betydligt högre puls igår och tisdags än när jag kört mycket. Men samtidigt pigga ben och bra återhämtning. Så jag hade aldrig några stora problem att hänga med klungan även om det pulsmässigt var högt hela vägen. Blev också extra peppad över att fru och alla tre döttrarna var där och ropade heja pappa vid varje varvning.

Vi körde 15 varv x 2.3 km och på den snabba banan när vi håller över 44 snitt så blir det nästan omöjligt även för de starkaste att gå loss mot klungan som får så mycket fördel med lägre vindmotstånd. Jonas Ahlstrand var tidigt framme och ryckte några gånger, wow vilken power han har när vi kör på spurtrakan i över 50 och han bara ställer sig upp och susar iväg, (there is always a next level). Det var också några andra småförsök från åkare att få lucka men det stod klart ganska tidigt att
det här går mot klungspurt.

Fick en liten svacka när det var tre fyra varv kvar och fick slita för att få hygglig position ut på sista varvet. Ville försöka komma 5-10 hjul in på den galet långa spurtrakan, men var nog någon plats längre ned. Hoppades att hitta något bra hjul de första 300 meterna av de ca 500 meters spurten för att sen borra ner huvet och EXPLODERA hela vägen över linjen. Kom in fint bakom Gingsjös hjul och hoppades han tänkte gå för det, det gjorde han men tyvärr bara en bit, sen slog han av och jag gick vänster de sista 300 meterna och maxade allt jag hade, kom bra framåt och kände att jag var nära 2-3 plats om jag bara kunde hålla farten. Men precis som förra året så är den där rakan bara SÅ LÅNG och utan hjul att gå på stumnade jag sista 50 och istället för att ta in och komma 2-3 bakom Ahlstrand som förstås vann, så tappade jag ett par placeringar och kom in som 6:a. Helt slut och momentant förbannad att jag inte nådde fram till pallen när det är så nära. Sen ganska snart ändå väldigt nöjd. Jag är ju där och fightas. Och även om inte spurten räckte hela vägen igår så känner jag att kraften finns där och lyckas jag undvika eget spår så länge kan det gå ännu bättre. 
Prispallen 

Precis efter loppet när jag rullat fram till Jonas Ahlstrand och gratulerat. Så hörde jag honom säga till en av cyklisterna bredvid "Det är alldeles för lättåkt". Jag rullade sakta bort fortfarande med andan i halsen efter att ha gett allt i 50 minuter och tänkte lättåkt? Ja som sagt there is always a next level..

Typ 25 årslägsta vikt imorse gick nog ner 1,5 kg inatt 6.8% bodyfat (brukar ligga kring 8% ) kanske en förklaring varför jag fryser så mycket innan och efter loppen. På mina 178 cm finns nu inte mer att ta förutom muskler och det vare sig tror jag gör mig snabbare eller snyggare:-)

Även om stegen är mindre nu och platåerna kommer tätare i utvecklingskurvan så är det ändå helt klart att träning och motivation övertrumfar tidens tand så här långt. Jag är starkare i år som 47 åring än förra året. Det är såna här lopp som ger payback på alla timmar man suttit i vinterstudion på Monarken och vinterpendlat på hala och kalla vägar.

Nu har vi varit inne i stan hela familjen och frossat mat och dryck i solen på TGI uteservering. Burgare och några bira. Precis den energi jag behöver Imorgon för de 12 milen på Falkenloppet. Men tror trots det inte jag kommer säga "det här är alldeles för lättåkt" efter loppet imorgon heller..

Arlanda Test Track Resultat

Strava Arlanda Test Track Står som KOM på varvet nu. Ahlstrand verkar inte köra med Strava:-)




torsdag 5 juni 2014

Lucky nr 44

Igår var en riktig höjdardag. Sheraton bjöd på en heldag med scramble golf (serverades även scrambled eggs till frukost) på Lindö Park. Skön goodiebag också. Många företag lägger i en keps och ett trepack pro v1. Men få lägger i ett trepack shots Ballantines. Respekt Sheraton.

och därefter en helkväll med bankett inne på Sheraton i city. Scramble golf är både kul och extra passande när man som jag gjorde årets första runda (man väljer bästa bollen av de 4 som spelar ihop och alla slår därifrån vilket då alltid "bör" ge bra birdiechanser.

Spelet inte helt oväntat lite ringrostigt, speciellt korta järn urkass, men en hel del bra drivar och bra puttning hjälpte till någorlunda, satte också en chip från 25 m i hål direkt på 2 an. Men trots den grymma starten var vi 4 slag från segrande tennis / fotbollsteamet med Jonas Björkman och Marcus Allbäck som gick hela 10 under par brutto på bara tre man. Starkt minst sagt, även om deras tredje kille var 1 handicappare. Björkman satte tydligen typ varenda putt. Svårt trevlig är han också. 
Björkman & Allbäck håller vinnartal

En toppdag med mycket trevligt spelsällskap. En av killarna tipsade om jag borde köpa några lotter för de brukar ha galet många bra priser på banketten. Så jag köpte några för hundra kr styck. Inne på middagen på kvällen när dom började dra vinsterna började dom med 3 nätter på Hotel W Verbier vinnaren är nr 44. TACK för kaffet, jackpot direkt. Vad kul har bott på W i New York och London, ubersnyggt designhotell i toppklass. Har aldrig varit i Verbier och om Kajsa och jag ska dit på sommar eller vinter har vi inte bestämt än men både skidor och cykling lär hålla toppnivå.

Toppnivå är det även i morgonens Arlanda Test Track race 3 mil imorgonkväll. När jag såg startlistan idag så saknades väl knappt någon av Storstockholms Uppsalas eller Södertäljes bästa elitcyklister, lägg därtill Sveriges bästa spurtare som även håller världsklass i form av Jonas Ahlstrand och jag bara insåg strax innan middagen ikväll att det här blir nog att ändra lite målsättning lite grann. Hade tänkt att stå över vin till middagen ikväll eftersom gårdagen blev lite blöt och ladda till loppet. Men när jag såg startlistan tänkte jag bara fuck it. Vad spelar ett par glas vin för roll i spurt mot Ahlstrand & Co. Mätt och belåten nu känns det helt plötsligt lite bättre (i wonder why:-) imorgon ska jag kämpa till sista ande & tramptaget.


tisdag 3 juni 2014

RR Tempo Di Bornsjön - Offroad edition

Hemma efter ett tempolopp med linjecykeln som höll på att gå åt fanders två gånger om. Klarade mig med två avåkningar från banan men som tur var utan vurpa. Det var ett kort linjelopp runt Bornsjön på vägar jag aldrig cyklat, det och mycket regn timmarna innan start gjorde ju inte mitt självförtroende i de blinda och tvära kurvorna lättare.

I skitvädret innan start blev det som vanligt för mig nu på tempotävlingar, en allt för kort och kass uppvärmning, kändes kasst under den mil jag hann med innan start. Och när jag startade så gick det förstås lite väl hårt i början med alldeles för mycket watt och puls upp i topp nästan direkt. Men efter några dagars helvila från cyckling så hämtade sig benen rätt fort och jag kom in i bra tryck runt 400 w snitt. På linjecykeln funkar min Ibike till skillnad mot tempocykeln där vindsensorn blockar. Bra hjälpmedel att kunna se kraften under loppet, speciellt i början då man lätt kör för hårt. Efter ca 5 km kom jag i hög fart in mot en tvär 90 gradare vid slottet, hade ingen koll på kurvan och kom i alldeles för hög fart rätt mot en fotograf som stod efter svängen ute i gräset. Kände direkt på den dåliga asfalten och blöta vägen att det här går åt hel... inte en chans att svänga, eller så bara vågade jag inte rädd för vurpa, vet faktiskt inte om det det hade gått eller släppt. Körde istället rakt mot fotografen ut i gräset, han sprang vänster, jag höll på att köra på honom men svängde ännu mer ut vänster och tog honom på "fel sida". Hade tur med vegetationen där och kunde halvt vettkrämd rulla tillbaka ut på asfalten igen, pusta ut och börja om. Pratade med honom efteråt och han sa att han såg direkt när jag kom att "det här kan aldrig gå bra"

Sen gick det på rätt bra och vägen blev både mer lättcyklad, och efter en tuff start med mycket uppför blev det nu lite utför och sida medvind. Körde om en hel del cyklister där och sneglade på watt mätaren som visade snitt 390, kan jag hålla det in så blir det nog rätt bra tänkte jag. En 5 km där gick
med 43 fart och snittet var klart över 41 när jag kom til de sista 2-3 km. Förstod att de blir nog lite tuffare både uppför och med vinden, men kände ändå att jag kunde hålla kraften in, trodde jag..

För precis efter jag kört om Rille från ECI som startade 90 sekunder framför så kom jag igen helt fel i en kurva utför, klarade liksom bara inte av att svänga. Troligtvis för feg och vågade inte luta cykeln tillräckling, nu blev jag istället handlingsförlamad och körde ut i diket i grus och högt gräs, hann tänka nu smäller det men lyckades på nåt märkligt sätt komma upp på vägen igen efter en 30 meter crosskörning i diket. Rille hade kört om mig igen och jag tappade både all fart, självförtroende, momentum och kraften bara rann ur. Samtidigt glad att jag inte ramlade, men just då mest irriterad över att vara så klantig och kunde inte komma tillbaka sista 2 km som jag åkte krampaktigt speciellt i utförsdelarna där några också var blinda. Surt men inte hela världen, är nöjd med loppet fram till dikeskörningen. Vet inte resultaten än men gissar att Edvard Wendelin var snabbast, han var ca 1 min före mig tror jag. Kom väl därefter 3-5 någonstans gissar jag. På Strava hittills har jag KOM men vet att Edvard var klart snabbare och tror Per Strömblad var några sekunder snabbare. Det verkar också vara ordentligt tight och jämna tider ett helt koppel cyklister inom 30 sekunder.

Läskigt med höga farter i regn, men måste jag våga svänga cykeln när vägen svänger istället för att åka rakt fram, förstått?

Vad gäller kraft säger Ibiken persrekord så det sjunger om det med 388 w / 416 npw låter lite högt men samtidigt tappade jag all fart flera gånger och hade jag kunnat hålla linjen hade snittfarten också blivit klart högre än de dryga 40. Känner inte att jag fick ut allt idag och vill framför allt ha längre lopp på torra vägar men ändå ett grymt bra formbesked och nöjd att jag inte vurpade. Kul också att köra en tempotävling med linjecykel även om vädret gav en del övrigt att önska.
.
Strava Tempo Di Bornsjön

Ibike gröna grafen överst visar watt rullande 1 minuts. Bra pacing med jämn kraft men man ser dippen tydligt på slutet vid dikeskörningen.









måndag 2 juni 2014

Triss i tävlingar

Riktigt tävlingssugen nu då jag fått alldeles för få tävlingar i år för att stilla tävlingshungern. Speciellt i linje där jag bara kört ett Smacklopp, STHLM Gran Fondo och ett par träningsrace runt Markim. Vilken tur då att det blir tre tävlingar nu på några dagar.

Imorgon Tempo Di Bornsjön lite söder om stan i den nya Stockholm Landsvägscup. Ett kort tempolopp på 19 km med den roliga twisten att man bara får köra på linjecykel och utan tempohjälm etc. Hoppas verkligen det lockar mycket folk som annars inte kör tempo för att man saknar cykel. Blir spännande att se hur mycket det skiljer i hastighet jämfört med tempocykel, borde väl göra ett par tre kmh eller så. Tror på ett bra lopp imorgon då fart och form på nya linjecykeln har känts kanon sista veckorna. Väderprognosen ser ju inte helbra ut, men det är ju samma för alla och det kommer i alla fall inte vara 5-6 grader, hoppas jag..

På fredag Arlanda Test Track i elitklass ett kort 2.5 km varv x 15 varv på en motorbana med kanonasfalt bredvid Arlanda. Har bara kört på banan en gång på Smacklopp förra året, jäklar vad kul det var, som att åka gokart med cykel. Blev lite het förra året och försökte mig på en 500 meter långspurt och rycka ifrån klungan, stumnade förstås och blev omkörd sista 50 av en 7-8 st. Ska försöka komma ihåg på fredag att upploppsrakan är LÅNG.
Arlanda Test Track 2013

Sen avslutar jag tävlingsveckan med Falkenloppet i Nynäshamn på söndag. Ett varvlopp 12 x 1 mil i hårdaste konkurrens med större delen av svenska elitklungan på plats. Ett av säsongen huvudmål och en nåd att stilla bedja om vore ju att förbättra mitt kanske bästa lopp förra året med en 9 plats. Kanske inte är rimligt, men "ingeting är omöjligt" som Gunde säger.

Nu åker vi!

söndag 1 juni 2014

Film om hur Team Conti ska cykla för att klara Vättern under 7 timmar

Ungefär så här är det tänkt att det ska gå till om 2 veckor med Team Conti. Från träningen i torsdags då vi tränade på att byta "motor", vi kanske kan ligga lite tightare, men det var tufft med stark vind i torsdags. Bra genrep och bara det det blåser lite mindre tror jag vi har bra chans att klara det den 14 juni. Huvudplanen är två stora motorer med ca 20 man i varje som alternerar med dragjobbet. Det krävs 42-43 kmh så allt måste verkligen klaffa för att det ska gå. Men det är klart det gör:-) Conti tränar motorbyte